Stressad.

Klockan är snart två nattetid. Egentligen borde jag inte sitta uppe nu, faktum är att jag borde ha hoppat i bingen för länge sedan i och med att jag faktiskt jobbar i morgon (+ att jag fortfarande inte är helt frisk). Sedan är det ju känt att jag är en riktig slarvmaja och att rutiner verkligen vore på sin plats just nu.

Fast det gör faktiskt inte speciellt mycket egentligen att jag fortfarande sitter här och knappar långt in på natten. Fick schemat skickat över mail förut och det såg riktigt gottigt ut; eftermiddag hela veckan. You gotta love those arbetstider! I morgon tar jag tåget till Linköping omkring 13.00 för att sedan börja jobba vid 14.00. Blir förmodligen kvar i Linköping till fredag, om grabbarna är okej med det vill säga.

Nu tänkte jag faktiskt göra vad som borde göras: sova. Sova, gott och inte alls speciellt länge. Blir nog en powernap i morgon på tåget kan jag tänka mig. Göttans! ♥

Har man ingenting att göra en lördag kan man sätta sig ned i lugn och ro och spela Sonic the hedgehog, Vectorman och Golden Axe. Trevligt va? Köpte ju Mega Drive Collection (en samling med SEGA-spel) till mitt PS2 när jag fick det för några jular sedan. Golden Axe och Sonic är väl de två spel som blivit mest nyttjade (bilden längst upp samt bilden längst ned). Förr när jag och Henke hade tråkigt, mitt upp i vår PS2-hysteri, kunde vi sitta hur jävla många timmar som helst med Golden Axe. Det var många känslor som infann sig, speciellt ilska när vi inte klarade av alla nivåer.

Det är givetvis helt värdelös grafik, men ack så nostalgiskt och underbart med lite SEGA. Love it!

Någon som vill ge mig en SEGA-konsol kanske? Tror vi har slängt vårt 8-bitars.

För övrigt: var nyss på Elgiganten och hittade där en Rayman-collection. Är det någon som kommer ihåg Rayman? Jag brukade alltid lira det på PS1 och det var och är mitt absoluta favoritspel! Collectionutgåvan innehåller tre Raymanspel till PS2. Någonting att sätta upp på önskelistan kanske? Billig var den också! 349 kronor!

Nej, okej. Kanske det är dags att göra någonting vettigt. Typ som att ta sig till högsta nivån i Golden Axe eller klara ut Sonicspelen för typ 43487384234 gången? Ja, någonting sådant får det bli.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker skillnaden är enorm? Lady Gaga är inte min personliga favorit. Hennes låtar är det absolut inget fel på, de är ena riktiga partydängare hela bunten, men som hon ter sig, klär sig... det går inte hem hos mig någonstans! Hon gör liksom FÖR mycket av sitt kändisskap.

Det kanske är coolt att ha sin egen image, men Gaga, njae. Det finns nog en del som hatar mig nu. :p

Klockan närmar sig två och jag skall väl lägga mig ned och sova. I sängen befinner jag mig redan. Så jäkla skönt att slappa med laptopen och snegla lite på TV:n ibland. Just nu är det Million dollar baby som rullar över skärmen. Kanske det är lite pinsamt att jag faktiskt aldrig har sett klart den filmen, när alla andra har predikat om hur grymt bra den är. Nej, den filmen har blivit en sådan lägga-sig-och-somna-till-film. När jag sover ensam drar jag av ren slentrian igång DVD:n, somna, dregla, vakna, stänga av DVD, stänga av TV, somna, dregla, vakna, gå upp.

Det är en rätt usel vana egentligen. Den drar el - kostar pengar och är inte bra för miljön - och min sömn blir inte alls lika djup och nyttig som den egentligen skall vara.

Rutin #1 att fixa: stänga av TV/DVD innan man somnar, alternativt inte sätta på någotdera alls.
Rutin #2 att fixa: somna innan man somnar automatiskt, speciellt när man är sjuk.

Godnatt.

Nyfärgat hår by the way, tycks?

Jag har egentligen en hel del jag skulle kunna skriva om, men absolut noll lust just nu. Det är rätt underligt egentligen. Kanske det beror på att kvällen har varit rätt trist p.g.a. en del saker. Är bara deppig och har sjukt tråkig just nu. Inte blir det bättre av att Henrik har en hemmasittarkväll alldeles för sig själv heller och inte vill att jag skall komma över.

Livet kan suga mer än såhär, men just nu suger det ass. Sova vore roligast just nu. Kul.

Vilken skitnatt det har varit. Feber och hosta. Kul att sova i samma rum som två killar och hålla dem vakna med mina attacker (samtidigt är det tur att pojkvännen hamnar i R.E.M. varje natt). "Nu får du hålla dig jävligt passiv", sa Jonas. Jo, men lätt när man helst av allt vill hosta sönder. Är helt slemmig i halsen och jag bara hoooostar!

Eftersom jag har/har haft feber var jag tvungen att säga nej till dag två av utbildningen. Det känns så jäkla überruttet, men jag orkade fan knappt ta mig upp ur sängen i morse. Att gå i flera timmar med varm panna och ständiga svettningar känns just nu omöjligt och helt otänkbart. Just my luck, ni som känt mig ett tag vet väl att jag blir sjuk vid helt fel tillfälle.

Tur att man har en schyst chef som föredrar att man vilar framför sliter runt och knackar dörr som sjukling. Man måste vila, säger han, och det känns väl fair. Samtidigt känns det skit även fast det är okej, hade verkligen sett fram emot den här dagen med praktiskt arbete. Satt ju hela dagen igår och önskade att dagen var slut så den här första jobbdagen kunde komma.

Åker hem till Katrineholm idag och om det är ännu värre i morgon söker jag läkare.

Fuck this! :/

Haha, hittade detta klipp på en annan blogg och fyfan... helt jävla klockrent! Älskar delen när han går in till Bret, sätter sig ned på sängen och säger "your beard is good" - sådär skönt likgiltig och iskall. Lyricsen är ju helt underbara, haha! Det här känns som någonting jag skulle kunna skriva till Zandrah, som vi skulle kunna garva sönder till.

U N D E R B A R T !

Jag är inne i någon surrealistisk dimma just nu. Ögonen hänger ned till hakan, ibland somnar jag nog till utan att tänka på det och jag är så sjukt jäkla bajstrött! Två tidigare mornar och jag är redan utpumpad. Å andra sidan får jag se detta från den positiva sidan: rutinerna finns där, de behöver bara infinna sig for real.

För övrigt sitter jag i en lägenhet i Ryd utanför Linköping med tre schteknördar. De spelar Heroes of Newerth och jag har aptråkigt. Jag orkar inte ens logga in på World of Warcraft. Säng. Däcka. Sova. Hela. Natten.

I morse hamnade vi på tåget mot Linköping igen. Idag tycktes det vara jag som led av att gå upp tidigt snarare än Henrik. Mådde verkligen helruttet, nu känns det helt okej när jag får sitta ned och vila lite. Vaknade och började hosta, smärtan var total. Det kändes ungefär som att hosta upp rakblad, eller något.

Hur som helst var detta dag ett av min utbildning som fältsäljare för GodEl. Jag och Henrik virrade runt ett tag i jakt på adressen där första mötet skulle hållas. Till slut tog jag tag i saken och bad en korvgubbe om vägbeskrivning. Folk är så jääävla trevliga här! Har verkligen inte stött på någon än så länge som inte varit glad och social, vilket är en rätt sjuk omställning om man jämför med Katrineholms gråa tristess och (de flesta) asociala invånare.

Det gick himla bra idag i alla fall! Det kändes lite pinsamt bara när vi skulle rollspela, alltså sälja avtal till varandra. Själv är jag rätt nöjd med mitt "försäljningsförsök" och jag ser verkligen fram emot att få komma ut på fältet och träffa förhoppningsvis framtida kunder. GodEl har gett intrycket av att vara ett helt sjukt skönt och framförallt bra företag! Skaffar jag villa i ett senare skede står GodEl absolut först i kö att få mig som kund. Hur många företag skänker egentligen all avkastning till välgörenhet?

Åh, jag tror jag kommer älska det här jobbet! ♥

Jag trodde ju aldrig jag skulle få ett jobb, så såhär känner jag mig just nu. Känslor: förvånad och glad. I nattlinne.

Dagen i Linköping var ren lycka: jag är inte arbetslös längre. I morgon börjar utbildningen och jag tar mitt största kliv in i vuxenlivet. I januari hamnar vi förmodligen (eller tidigare) i Linköping tillsammans med goa grabbar i en stoor lägenhet. Livet är nice just nu när det leker.

Lite kul att min arbetsgivare sa, precis innan vi avslutade vårt möte: "ja, då tror jag att jag kommer med goda nyheter till dig ikväll". Det kändes bra. Väldigt bra. Desto bättre kändes det när han ringde och berättade att jag var en av de fyra som fått jobbet.

Jag vet att jag har fått en anställning, men jag har nog inte riktigt fattat det ännu.

För övrigt var hemresan skit. En kille/tjej hade hoppat framför tåget i Strångsjö, ca. en mil utanför Katrineholm, så vårt tåg blev inställt. Det var dökallt ute och vi ville bara hem, hem, hem! Till slut, efter ca. tjugo minuters ren förvirring, fick vi veta att vi skulle åka med tåget till Norrköping och sedan ta tåget mot Västerås som även stannade i Katrineholm. Grejen var bara att tåget till Norrköping skulle ha körts av föraren som råkade ut för hopparen, så vi var tvungna att vänta på en annan förare som skulle komma med tåget från Stockholm. 50 minuter satt vi där, på ett stillastående tåg.

Inte nice.

I morgon far vi igen, karln min och jag. Blir kvar i Linköping till på torsdag men tar med mig datorn såklart. Hörs mer i morgon!

JAG ÄR SÅ GLAD! ♥

Jag tyckte den här bilden var kul. Förlåt om ni tar illa upp, ni som faktiskt är stensäkra på att jorden kommer gå under år 2012. Själv tror jag inte på denna teori en enda sekund. Det känns som om det liksom har uppstått en hysteri kring den 21 december år 2012 precis som det har blivit ett jävla rabalder om baconfluensan. Givetvis beror väl det här delvis på filmen som just nu går på bio, 2012. Den tänker jag inte gå och se. Då blir jag säkert psykiskt störd ett tag...

Hur som helst så tror jag verkligen inte på den här teorin att jorden skall gå under år 2012. Jag har läst en hel del på internet och ingen expert tror på denna teori. Det är helt enkelt bara mayaindianerna som förespråkar detta. Om ens de gör det...?

Jag har hört så jäkla många versioner de senaste dagarna, här är tre:

1. Mayaindianerna har aldrig förutspått att jorden skall gå under år 2012, deras kalender slutar bara då..?

2. Mayaindianerna förutspådde att jorden skulle gå under år 2003. När den då inte gick under år 2003 sköt de fram katastrofen till år 2012 istället?

3. Var 640.000:e år ställer sig alla planeter jämsides, och då skall tydligen någon hejkomochhjälpmigkatastrof inträffa.

Jag kan ju säga att jag litar på experterna som inte ser några som helst tecken på att jorden kommer gå under än på några hundra, kanske tusen, år. Varför måste vi bli matade med sådant här skit varje dag? Palla...

Shit... satt och gled omkring på bilddagboken. Hittade då denna bild på mig, inlagd i augusti typ. Och fyfan vad jag avskyr min profil! Jag kan inte beskriva varför och jag kan heller inte rå för det, tycker bara det är hemskheter alltihop! Jag tror det är någonting med min förbaskade näsa som stör mig?

Nej, det var inte ett dugg kul att se den här bilden igen!

Jag diggar ju både Jizzed in my pants och Puked in my mouth, därför tycker jag detta är en given mixfavorit. Killarna i Lonely Island är sjuuukt heta och tjejerna hade man ju kunnat bli lesbisk för (eller nja... men ni fattar vad jag menar?).

I natt innan jag somnade låg jag och tänkte på min tid som kanotist och skidåkare. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade det. Sedan går jag upp på morgonen och kommer ned till TV:n där de visar längdskidåkning från Beitostölen i Norge. Nu börjar det bli vinter!

Det tycker jag är otroligt trevligt! ♥

... men måste likförbannat sova! Jag har gått och funderat hela dagen på om jag var vaken eller sov i natt? Det är faktiskt rätt skrämmande när man är vid medvetande, man känner sig liksom vaken, men sedan uppstår något väldigt underligt: man vaknar, fastän man trott hela tiden att man har varit vaken?

Det är skitsvårt att förklara men det händer lite då och då för mig. Låt oss hoppas att jag faktiskt får sova i natt, ordentligt. Godnatt och puss! ♥

Ikväll vill jag att Reza åker.
Vem tror du åker ikväll?

Jag har helt ärligt börjat fundera på om jag kanske hellre skulle vilja se Tove och Calle i final, istället för Tove och Erik. Erik har inte på långa vägar utvecklats så som Calle har. Dessutom börjar det kännas lite monotont att se Erik stå och stampa på samma ställe varje fredag.

Kvällens bästa: Calle
Kvällens besvikelse: Erik
Kvällens sämsta: Reza
Kvällens överraskning: Mariette
Kvällens liftare: Reza

Japp, så är'e enligt mig!


LOVE LOVE LOVE CALLE, puss!

Någon som har hört talas om CSI Rimbo?
Jag börjar digga Cirkus Möller mer och mer. Förmodligen är väl jag en av de få som faktiskt tyckte CSI Rimbo var skitkul! Sedan är väl jag en av de få, förutom invånarna, som har tillbringat mer än en natt i Rimbo.

För övrigt gillar jag Rimbo, en mysig liten håla. I alla fall om man är där tillsammans med f.d. roslagsbönan, the one and only, my sweetheart, Zandrah.

Såg ni klippet ikväll, f.d. roslagsladies?

Min lillsyrra Karolina är helt galen i Rob Pattinson och är just nu och ser New Moon bara för att få dreggla lite till såhär ett år senare. Ikväll är det kärlekstema i Idol och alla ägnar sina låtar hit och dit. Jag ägnar denna bild till dig, syrran.

Fortfarande lika kåt?

När jag blir sjuk blir mina läppar otroligt torra. De blir liksom spröda, nästan krispiga. Det som händer då är att jag i sömnen biter på underläppen (ibland vaknar jag t.o.m. av det). Detta resulterar med att de blir otroligt såriga och gör ont. Dessutom blir de otroligt fula! Käkade nyss kebabpizza med vitlökssås, AJAJAJ! Strö salt i öppet sår, typ.

Som om inte de där fula såren vore nog har jag även fått en finne precis ovanför min överläpp. Ser helt crazy ut just nu!

Är det bara jag, eller finns det fler där ute som får torra och såriga läppar under förkylning? Jag tycker synd om oss.

Hoppas, hoppas att mina såriga läppar läker och att den fula lilla finnen försvinner till på tisdag då jag skall på arbetsintervju i Linköping.

Nu har jag varit och sett årets film: The Twilight Saga - New Moon
Jag var lite orolig innan om den verkligen skulle uppfylla mina förhoppningar, kanske den skulle göra mig besviken med tanke på hur mycket jag älskade andra boken? Men herregud! Den var helt, helt underbar! Enligt mig var den bättre än ettan, mycket bättre! Det fanns liksom en litet djupare och mer intressant handling i New Moon. Detta visste jag givetvis redan innan eftersom jag läst alla böcker, och kanske var det därför jag blev lite nervös över att de liksom inte skulle få med det jag anser är viktigast i boken.

De fångade det viktigaste, med marginal och perfektion! Jag har sett ettan a dussins of times och jag har en känsla av att även denna kommer bli väl utnyttjad i min DVD. Helt jävla u-n-d-e-r-b-a-r-t!

Här kommer en ironisk grej från biobesöket:
*Edward går med oknäppt skjorta genom Volturis residens*
Detta hörs i biosalongen (främst från hormonssprudlande fjortonåringar):
"ÅÅÅH, SHIT vad SNYGG han ÄR! *busvissla*"
Detta händer i mitt huvud:
"Herregud vilken otroligt snygg ljussättning!"

Visst, Edward a.k.a. Rob Pattinson är snygg, men ljuset var snäppet snyggare. WOW säger jag bara!

Får ni chansen att se New Moon - se den! Jag är någonstans mittemellan himmel och jord just nu, den var så jäkla underbar!

Betyg: 5 av 5 toasts - då tänker jag på innehåll, skådespelarprestationer, soundtracks, filmning och ljussättning. Allt synkade så gudomligt snyggt!

Sitter fortfarande hemma hos Henrik och gör absolut ingenting. Bara chillar. Och snorar. Och hostar. Och svarar i telefon som ringer stup i kvarten, arbetsgivare som verkar måna om att få ha mig med i sin verksamhet. Det har till och med blivit några sms. Jag trodde att min telefon skulle förbli tyst och stilla i ännu några år. Vem har sagt att det inte finns jobb?

Jag har i alla fall insett nu att man inte kan sitta i en håla och klaga på livet och ojoj vad det är träligt för oss som inte kan få ett jobb! Jag är ett levande exempel på att det är problemet, det där jäkla klagandet och att man blir så jäkla insnöad på sin egen hemort. Det enda jag behövde göra var att ta det där lilla, lilla steget och börja söka jobb i andra städer. Och se så bra det går! Tre dagar och jag har redan fått fyra olika samtal.

Ett lite mer intressant än de andra kanske, men det är ändå väldigt trevligt att de fastnat för mitt CV och faktiskt ringt mig. På tisdag skall jag till Linköping för en arbetsintervju för God El. De står för väldigt fina saker och jag skulle mer än gärna arbeta för dem! Det vore nog verkligen en erfarenhet att ta med sig.

Nu skall jag försöka bli lite friskare här.
Ikväll blir det, förhoppningsvis, New Moon med älsklingen.
Nattvisning ikväll ju, himla mys! Hoppas det finns biljetter kvar!

Givetvis går man och blir sjuk dagen innan någonting viktigt händer. Nu är det inte säkert att jag kan ta mig till Stockholm och utbildningen. Har sovit som en stövel i natt. Skitdåligt.

Just nu är jag bara sjuk och ledsen.

Vem var jag att tro att ingen skulle vara intresserad av mig rent jobbrelaterat? Här sitter jag, dagen efter att ha sökt 18 jobb, med tre förfrågningar.

Det går bra nu, kompis, det går bra nu!

För övrigt mår Henrik lite bättre från sin magsjuka nu. Jag däremot har plötsligt fått ont i halsen. Hoppas verkligen att det inte är baconfluensan (men varför skulle det vara det?). Det är ju bara lite misstänksamt att Henrik har haft kräksjuka hela dagen och jag får plötsligt halsont.

Weird!

Men no worries, finns ju inte en chans att vi har fått swineflue med tanke på att ingen av oss har vistats i stora folkmassor? I och för sig finns det väl tusen små kryphål som kan ge influensan helt utan någon egentlig anledning.

Nåväl, I'm not scared, jag har ju bara lite ont i halsen...

På torsdag skall jag till Stockholm. Vid 10.00 skall jag befinna mig på Östermalm för en utbildning i telemarketing för ett företag i Stockholm. Detta fick jag reda på idag då en otroligt trevlig tjej ringde upp mig för information.

Först blev jag erbjuden att komma på utbildning för kvälls/helgjobb. Sedan la vi på och allt var gött! Sedan kom jag att tänka på att tjejen även snackat om ett heltidsjobb, då under dagtid (9-17), och skickade ett mail och frågade om det fanns någon chans att kanske få det jobbet istället.

Sedan blev jag uppringd igen och ja, självklart fanns det chans att få heltidsjobbet! Det känns som ett säkrare kort för mig i och med att jag måste pendla (att pendla är inte gratis, fast lön + hög provision) + att jag mer än gärna pendlar tidig morgon och får igång dagsrutinerna.

Nu håller vi tummar och tår för att Östermalm blir min framtida arbetsplats. Är så jäkla glad just nu!

Hoppas, hoppas, hoppas!

För övrigt sökte jag det här jobbet igår! Chockad! Helbra med snabb respons!

Sitter hemma med sjukt barn. Ja, så känns det ju lite när Henrik är sjuk.
Även denna gång är det magsjuka som spökar och det känns ju hur jävla tråkigt som helst. Inte bara för att han inte mår bra, nej, man blir ju så jäkla begränsad. Jag är onödigt nojig och vill inte sitta i källaren där jag inte kan hålla koll på hur han mår, men där står datorn och TV'n är så tråkig!

En astråkig dag!

Nu får det fan vara nog. Nu är klockan snart 03.00 och jag söker fortfarande jobb! Det finns ju så många när man kollar Linköping/Norrköping/Stockholm. I morgon blir det möte med AF om min handledare har tid, hoppas på lite inspiration och lite, lite, lite mer hopp. Kanske, kanske. Då blir det snack om startbidrag och grejer till flytt.

Jag skulle gärna vilja veta Helene, z-mom, hur ni egentligen gjorde när ni flyttade från Katrineholm till Gotland? Jag behöver ju gå till väga ungefär likadant som ni gjorde. Så söta, rara, sänd mig en kommentar nu. Jag skall inte publicera den, I just need some advice!

Finns det någon annan där ute som har flyttat från en stad till en annan utan jobb? Berätta gärna hur ni gick till väga!

Och är det någon som vet vad det betyder när man får en "förfrågan" under fliken "min sida" på Arbetsförmedlingen.se?

Jag har så många frågor just nu!

Ett tips till de som fortfarande laddar ned (och som envisas med att inte använda virusprogram):
GÖR DET INTE!












Sitter hemma hos fam.R just nu och deras gemensamma dator är totally fucked up! Förmodligen p.g.a. att en i familjen har laddat ned spel från internet. Det finns alla möjliga jävla virus i filerna man laddar ned, har man dessutom inget virusprogram aktiverat, eller no signs of en brandvägg så långt ögat når, ja, då funkar inte datorn till slut. Det behöver ju nödvändigtvis inte vara virus från någonting nedladdat, det kan ju även vara virus från t.ex. en låt eller liknande som tagits emot via MSN.

Själv laddar jag inte ned och tänker heller inte göra det p.g.a. riskerna som liksom hänger med. Jag är också försiktig med vilka hemsidor jag besöker. Men sist jag kollade mina virus och deras källor fanns det en fil som jag misstänker kommer från Kissies blogg (hon är ju ett enda virus hela hon så det förvånar mig väl egentligen inte). Det tyder alltså på att egentligen ingen hemsida går att lita på.

Men så kan man ju heller inte gå runt och tänka, som värsta internethyprokondrikern. Då är det ju helt värdelöst att ha dator!

Men för guds skull, skall ni envisas med att ladda ned, ha då för fan ett riktigt virusprogram och en stabil brandvägg! Fam.R's dator är helt söndertrasad nu och går inte att starta ens en gång. Alltså krävs omformatering av hela burken, kanske p.g.a. en enda liten fil som inte ens var nödvändig.

TÄNK ER FÖR, absolut inget illa menat. Ett tips bara!

Ja, nu sitter jag här ännu en kväll, beredd att däcka stenhårt!
Det tar verkligen på krafterna att söka jobb, det hade jag väl aldrig trott att det skulle vara såhär ansträngande. Det kanske inte hade varit så jäkla tufft om jag sökt ett eller två jobb, men nu har jag faktiskt sökt 16 jobb, bekräftat en intresseanmälan och läst ett svar från en arbetsgivare.

Men det är ju inte bara jobbigt, det är ju faktiskt kul också (HÖR OCH HÄPNA!). Jag sitter här och pushar mig själv samtidigt som jag får en knuff i sidan av pojkvännen min. Jag gillar att höra "du är så duktig gumman, så nu ska du få en puss!".

Japp, jag är faktiskt duktig. Desperat och duktig. Framåt och öppen för precis allt! Det kanske låter konstigt men jag börjar faktiskt få en litet ljusare syn på framtiden. Inte lite heller, jag börjar faktiskt få en glimt av hopp! Den känslan har inte varit med mig sedan kanske ett år tillbaka.

Nu kanske ni ställer er frågan: "varför har hon börjat söka jobb så jäkla intensivt nu?"
Jo, det är ju som så att jag och Henke förhoppningsvis flyger ut i februari. Till Linköping. Där bor nämligen Jonas och en av hans classmates, de behöver roomies för att klara av hyran (de pluggar på LiU). Lägenheten är på 100kvm, har två badrum och vi får givetvis det största sovrummet.

Det kanske är konstigt att flytta in med sin pojkväns polare och en annan för mig helt okänd människa, men faktiskt ser jag det som en jäkligt kul och nyttig grej. Det vore verkligen huuuuur roligt som helst! Håll tummar och tår nu, mina kärlekar, för det här skall bara bli som jag vill!

I morgon skall jag och Henke till AF för att berätta om våra planer för vår handledare (vi har tydligen samma). Måste kolla upp möjligheter för startbidrag o.s.v.

Smell you tomorrow bitches! Sleep tight. ♥

Oh my god, loggade just in på Arbetsförmedlingens hemsida, och vad ser jag då? JO, en förfrågan från en arbetsgivare. Blev helchockad och trodde knappast det var på riktigt. Så nu har jag anmält mitt intresse, sedan får vi ju se vad som händer därefter. Jag vet ju egentligen inte riktigt vad det innebär, men jag tror ju inte att ALLA som är inskrivna på AF har fått denna förfrågan?

Känner mig lite utvald faktiskt, det var ett väldigt fint brev. Sedan vet man ju aldrig om det är ett massutskick eller inte. Men vad fan, det är ju något i alla fall och det tänker jag vara enormt lycklig för!

Dessutom tror jag det är ett jobb som skulle passa mig perfekt, på alla sätt och vis.

Nu skall jag sätta mig ned och harcoresöka jobb i Norrköping/Linköping. Snälla, håll tummarna för mig nu!

Alla som har ett hjärta går in på denna sida och signar.



Jag såg ett reportage på TV4-nyheterna i fredags och jag kände plötsligt för att kräkas. The Cove är en dokumentär som tar upp tjyvfisket av delfiner i Japan, i staden Taiji. Dit kommer delfintränare från hela världen för att köpa sina delfiner. De delfiner som inte blir sålda masslaktas i en vik (se trailer). Argumentet japanerna kör med är:

"delfinerna äter upp fiskarna och förstör våra hav".

De kanske inser en dag att det faktiskt är människan som förstör vår värld, inte delfinerna. Sjuka jävla människor! Såhär förbannad har jag inte varit på länge. Så gå in och signa nu, det tar bara några minuter och du gör det för en väldigt god sak.

Nu skall vi fan få slut på det här! Linka i din blogg/facebook/MSN/bilddagbok/hemsida, sprid vad som händer. Få folk att hjälpa till de med!

Just nu sitter jag i Asker tillsammans med morsan, fick agera barnvakt till Ebba idag i ren panik. Eller panik och panik, allt är ju i ren panik enligt mig om man inte vet redan tre dagar tidigare, haha. Men här hamnade vi i alla fall och det är så himla mysigt att tillbringa tid med lilla Ebbisen. Just nu ligger tultan och snusar i sin lilla säng.

Mycket mer än så händer väl egentligen inte just nu. Hörs senare! ♥

Ja, nu orkar jag inte tänka en enda tanke till!
Har suttit i flera timmar nu och plitat ihop mitt fullständiga CV på arbetsförmedlingen.se. Det var en jäkla massa grejer att fylla i, lite osäker blir man också när man inte är helt säker på hur allt skall fyllas i. Försökte så gott jag kunde gjorde jag i alla fall, och till slut fick jag faktiskt ihop ett fullständigt CV. Så nu kan alla arbetsgivare matcha det med eftersökta anställningar, inte bara få af.se utan även på jobbia.se och manpower.se. VILKET JÄKLA NÄTVERK!

Passade även på att matcha mitt CV och hittade några arbeten, dock kunde jag bara söka ett av jobben då de flesta sökte "kvinna 35+" o.s.v. Det jobb jag skickade en ansökan för var "helst ca. 20-25 år". Det är uppenbart att man inte kan få ett arbete som ungdom. Men det känns ändå bra att ha sökt ett jobb genom af.se.

Och jobbet jag sökte finns för övrigt i Norrköping. Ja, jag (eller vi, rättare sagt) har ju lite smaskiga planer som mycket möjligt kan uppfyllas. Mer om det får ni veta när jag är lite mer säker på min sak.

Nu är det dags att sova.
Det är ju en dag idag också.
Guten nacht alles. Sleep süs! ♥

Men FAN vad jag hatar blogg.se just nu! Det går ju absoluuut inte att blogga med bilder. Det är typ totalförbjudet. "Anslutningen avbröts", irrrrrriterande! Någon med blogg.se som har samma problem just nu?

Hur som, idag var jag alltså på 2-årskalas i Kumla för mitt kusinbarn My. Det var himla kul att få träffa alla Anderssons-kusiner igen (och moster och morbror såklart). Har faktiskt inte träffat Tommy, Ronny, Ellinore och Stellan tillsammans sedan mammas 50-årsdag för fyra år sedan. Jag fick även träffa kusinbarnen Milo (sjukt fint namn!), Eric och Tim för första gången. My har jag träffat en gång förut, för ca. ett år sedan och hon är ju helt galet vild.

Så jäkla mys! Och alla ungar är så himla fina och charmiga.

Efter att vi hängt där i några timmar drog vi vidare hemåt. Vi kunde ju såklart inte låta bli att ta ett litet stopp vid Cia, brorsan Andreas och lillskitan Ebba. Tydligen så kände hon igen mig väl för hon tittade på mig med en gång och log. Det är så himla roligt att se barn utvecklas i medvetandet.

Där satt vi i någon timme eller två och lekte med lillskruttan. Plötsligt såg hon ett par av hennes klädesplagg hänga på dörrhandtaget in till köket, reser sig upp med väggen som stöd och börjar sakta, sakta... gå! Tydligen var det första gången hon tog sig upp och gick på egen hand utan gåvagnen för Cia blev väldigt imponerad och hojtade till Andreas: "är du med nu?!". Alltså fick vi förmodligen bevittna hennes första, egna steg.

Och visst var det tur att vi kom för tydligen hade hon varit lite småsur hela dagen (förmodligen p.g.a. tänder påväg) och gud vad hon sken under timmarna vi var där. Hon var verkligen JÄTTEGLAD!

Faster älskar lilla Ebba, och för första gången skulle jag verkligen kunna tänka mig att sitta barnvakt, byta blöjor och allt sånt där som kommer till. ♥ Så Andreas och Cia, call me if you need my help!

Ja, detta kanske blev ett sådant tråkigt idag-har-jag-inlägg, men ibland uppstår sådant också.

Nu skall jag ringa min pojkvän. Kanske har något smaskigt att avslöja senare.

Puss.

I förrgår var jag så jäkla vuxen och tog ur min piercing ur läppen. Anledningen till detta är att jag aldrig kunde sluta vrida och leka med den. Detta framkallade en skorpa (ja, typ som en sårskorpa fast utan blod) med ett hål i mitten, not so nice. Just nu hoppas jag på att den där skorpan skall lägga sig och att hålet växer igen. I och för sig är det väl inte vidare troligt att hålet växer igen, det gör de sällan när man har haft någonting isatt så pass länge.

Men snälla lilla skorpan, försvinn! Ser ut som ett mongo utan ring och det blir bara värre ooont med ring.

Ett ärligt dilemma.

Såhär såg det ut på vår gata för cirkus en timme sedan. Nu börjar det smälta bort. HUR T-R-Å-K-I-G-T SOM HELST! Jag vill gärna ha snö, men då skall den fan ligga kvar också. Fast hur troligt är det i november? Not so likely.

Nu skall jag hoppa i bingen, det är ju en dag i morgon också. Och inte vilken dag som helst, nej, det är födelsedagskalas för mitt kusinbarn My. Har faktiskt bara träffat henne en gång och det var väl ca. ett år sedan. Skall bli väldigt kul. Får dessutom träffa lilla nytillskottet lillebror Milo. Mys!

Puss & godnatt. ♥

Såhär kul kan man ha med syrrans dator när hon är hos en vän och ser film. Jag kan ju även berätta att hon har en väldigt charmig skrivbordsbakgrund. Oh, ain't life the sweetest? Sedan har jag hört att det är fett IT just nu inom bloggvärlden att lägga upp bilder på sig själv tagna med webcam. Jag är fett IT!

Känns inte det här som en riktigt poppig b-låt? Det är vår allra käraste Idol-Camilla som gjort en svängare sedan flera år tillbaks. Enligt min åsikt är denna låt inte det minsta bra. Alltså är hon lika usel på egen hand som hon var i Idol.

Hon kanske kunde platsa i Melodifestivalen, men absolut inte på någon annan scen.

Just nu ser ställningen ut som såhär, i alla fall om man litar på Aftonbladet.se's läsare. Personligen skulle jag nog ha gjort EN liten ändring; Erik var bättre än Mariette ikväll, han borde alltså ligga trea istället för fyra. Men det är ju MIN åsikt.

Vilket jäkla starkt fält vi hade ikväll! Alla var verkligen skitbra! För att vara ärlig drabbades jag av en smärre chock och det spreds goose bumps all over me. Speciellt berördes jag av Toves acapella, den tjejen har verkligen egenskaper man gärna skulle ta över. Hon sjunger som en gudinna, hon är charmig, söt och hennes personlighet verkar ju helt underbar.

Favoriter ikväll: Calle (pusspåcalle) och Tove
Favoritduett: Calle och Mariette
Kvällens liftare: Eddie

Oh my god, Idol-Calle är så jäkla skön! Jihde frågade vad Mariette och Calles band skulle heta. Calle svarade snabbt:

"Calle med kompis!"

Fyfan, charmigare snubbe har jag aldrig sett maken till. Idol kommer bli fruktansvärt tomt när han försvinner, men jag tror (och hoppas) att han blir topp tre!

Fick jag välja en av de kvarvarande idolerna att pola med skulle det helt klart bli Calle. Så jäävla charmig (och sjuuukt snygg!).

lovelovelove calle

Jag är så glad att syrran började tjata om Gossip Girl. Nu är jag inne på andra avsnittet av tredje säsongen och det är fortfarande lika bra. Kanske det faktiskt till och med börjar bli lite bättre nu (de har börjat på college och en hel del oväntade grejer händer, minst sagt).

Jag är helt fast och ser verkligen inte fram emot den dag då sista avsnittet av Gossip Girl släpps. Det kommer kännas lika tråkigt som det kändes då jag såg sista avsnittet av True Blood, säsong två - skittråkigt med andra ord (ser verkligen fram emot säsong tre av TB).

Favoritkaraktär i GG: Chuck Bass, helt klockrent iskall och mystiskt snygg. MUMS! Han är väl ändå alla tjejers förbjudna dröm?

Om du följt Gossip Girl, vem är din favoritkaraktär?

Givetvis fanns min drömklänning kvar på H&M här i stan. Givetvis fick jag med mig den hem. Köpte klänning + 2-pack strumpbyxor + svarta strumpbyxor i nylon. Klänningen är helt klart det snyggaste plagg jag ägt och helt klart även det snyggaste plagget i hela H&M-butiken. Dessutom bar jag upp den snyggt (älska rosetten)!

När vi var klara på H&M gick vi vidare till Lindex:

Syrran: Alltså, när jag stod där och kollade på REA-plaggen var det en som mumlade.
Jag: Jaha?
Syrran: Ja, jag trodde hon pratade med mig så jag gick iväg!
(tittar ner i golvet, låtsas vara intresserad av ett klädersplagg)
Jag: *asflabb!*
Syrran: *väser* GE DIG! Hon är ju i närheten!
Jag: *AAASFLABB*

Försa om jag är lättroad idag eller om det faktiskt var sjuuukt kul? Jag garvade fan i flera minuter. Sedan gick jag iväg från syrran i fem minuter, sedan såg jag henne på andra sidan butiken och började återigen asgarva. Det som var kul var sättet hon sa det på, som om hon skämdes.

Jag vill vara lättroad varje dag.

För övrigt är jag trött på att liksom försöka göra mig osynlig inför alla 3-försäljare eller Telenor-försäljare som alltid står i vår galleria här i Kholm. FAN vad trött jag är på dem! Idag stod det två tjejer och försökte charma folket som for förbi (de flesta lika osynliga som jag) och I can tell that riktig fjortisstockholmska avskräcker de flesta. Men de har ena jävla hökögon de där och bryr sig inte ett skit om att folk inte är ett dugg intresserade. Kan de inte sluta vara så förbannat på? Är man något intresserad överhuvudtaget tar man väl eget initiativ och går fram eller besöker deras hemsida? BLÄ!

Jag lovade mamma att aldrig jobba med tränga-sig-på-försäljning.

Håll tummarna nu, guys, för att min klänning finns kvar på H&M. Annars blir jag jäkligt sorgsen för det är verkligen den finaste klänning jag någonsin skådat. Den bär upp sig självt, frågan är; bär jag upp den?

Let's hope so.

Om jag köper den utlovar jag bildbevis.

Var det någon som såg TV4-nyheterna igår? De tog då bl.a. upp matfusket som tydligen uppstått i de svenska matvarubutikerna den senaste tiden. Om du t.ex. köpte ett paket kaffe på 500g förut köper du idag samma paket kaffe men med ett innehåll på 450g för exakt samma pris. Alltså har producenterna framställt ett paket i mindre volym och går i och med priset med vinst. Gevalia hade som motargument: "men det kaffet är dyrare att producera!".

Kaffet var det exempel de använde i inslaget men tydligen finns där fler drabbade varor. Det fick jag och Henrik erfara idag. Vi åkte nämligen till ICA Specce och köpte cigg och märkte rätt snart att där faktiskt inte fanns tjugo ciggaretter i paketet utan nitton. De har alltså minskat innehållet. Samtidigt som de minskat innehållet har de även ökat priset med två kronor (förr kostade LM 38 kronor, idag 40 kronor).

Visst, det är inte olagligt att minska innehållet i ett ciggarettpaket; däremot är det olagligt att använda ett lika stort paket till nitton ciggaretter som det är till tjugo. Gevalia har gjort detsamma de också, använt ett precis lika stort paket till 450g kaffe som till 500g kaffe. Detta gör de för att lura köparen. Att göra det med just kaffe och ciggaretter är även väldigt lätt för det är ju någonting som svensken köper mer eller mindre var dag (och nej, jag menar inte att alla är rökare som jag, men många är) eftersom de båda är "beroendevaror" som jag så fint kallar det.

Egentligen är det ju töntigt att bli upprörd eller ens bry sig, men om det är någonting jag avskyr så är det mygel. När producenterna ligger så risigt till att de måste lura folk är det illa.

Men tänk på det nu, guys; se efter vad det egentligen är ni köper. Gör som min morsa; kolla alltid kilopriset på det ni köper, man sparar en jäkla massa pengar på att göra så, tro det eller ej.

Själv är jag lite nyfiken på hur många varor som är "drabbade".
Och vad tycker ni om detta faktum?

Tack för all respons på föregående inlägg! Skitkul att det äntligen händer någonting, och speciellt när man allra minst anar det.

Idag är det måndag och livet känns närmast grått och trist. Helt ärligt tror jag inte att hösten är riktigt min grej. Det känns så mys och puttinutti i början när löven börjar släppa från träden och mörkret kryper inpå framåt klockan 16.00, men mycket charmigare än så blir det tyvärr inte. Just nu känns det bara kallt, kalt och trist. Dessutom alldeles för mörkt och livlöst.

Just nu är jag inne i en fas i livet då jag funderar väldigt mycket på studier och arbete. Tankar som: "åh herregud, det var länge sedan jag studerade nu!" når mig väldigt ofta. Jag saknar det, väldigt mycket. Samtidigt som jag saknar det kryper det av ångest i kroppen när jag tänker på vad jag hade kunnat gjort med min gymnasietid, hur mycket bättre jag hade kunnat prestera.

Jag vet med all säkerhet att jag likväl kunde ha tagit studenten med VG+ i alla ämnen, men jag var alldeles för lat och indiedeppig för att orka av det just då. Varför är det så? Det är ju helt sjukt att jag sitter här idag med nyponkli i fingrarna och klarare i skallen än någonsin och tänker "gud vad jag hade kunnat göra det och det och det bra nu, idag, men inte då".

Idag vill jag plugga.
Idag vill jag kämpa för min sak.
Det ville jag inte då? Det orkade jag inte då?
Det beror på synvinkeln. Varför orkade jag inte?
Ville jag inte? Vad slogs jag egentligen med?
För jag vet ju vad jag slogs för, men vad stoppade mig?
Slogs jag ens?

Nej. Jag satt där rakt upp och ner, gav upp men trodde att allt skulle ordna sig. Idag sitter jag här med ångest, med samlat betygsdokument, d.v.s. inte giltigt för att söka högskola. Hur fan kunde jag förstöra så för mig själv? Gjorde jag det med flit eller var hela grejen undermedveten?

Jag är arg och ledsen, irriterad med ångest och krypande känslor i kroppen. Känner mig kluven.

Så till er som studerar på högstadie/gymnasiet/högskolan:
Ta tid för att plugga! Ta studerandet på allvar och försök hålla närvaron säker. Känner du dig sjuk en dag, utan feber eller andra läskiga symtom, ta dig upp ur sängen och gå till skolan. Viktigt är det också att du berättar för lärare hur din situation ser ut, bara för att de skall veta och kanske inte vara lika hårda i bedömningen när det kommer till t.ex. betyg. Känner du att du behöver prata av dig med någon oberoende, tveka då inte en sekund att ta kontakt med skolans kurator. De kan hjälpa dig på alla möjliga vis och områden. Dessutom kan de hjälpa en mycket mer än vad man tror. När det kommer till hemarbete; lägg upp ett visst antal timmar om dagen då du sätter dig ned och studerar. Det kan räcka med 1-2 timmar om dagen för att du skall hänga med ordentligt. Mer skall heller inte behövas för då blir du lätt utbränd (som i mitt fall). Det gäller ju att man kan hålla skola och fritid på två olika plan, annars kan situationen bli kritisk.

Ett tips från mig som totalt sabbade min gymnasietid och kom på i efterhand hur jag egentligen skulle ha hanterat allt. En jobbig sanning som jag måste fejsa.

Ta vara på din tid!

Egentligen känner jag för att lägga ned bloggen, samtidigt som jag bråkar med en känsla som säger att den är till för mig och egentligen inte behöver bry mig om mitt läsarantal. Tydligen har jag i alla fall ca. femton trogna läsare, vilket jag är högst tacksam för. Men blir man inte lite trött efter fem år som bloggerska när där knappt finns någon som helst respons att finna? Inga kommentarer till inlägg, inte ens när jag tar upp allvarliga debattämnen som t.ex. aborter.

Kanske är det så att man måste ha ca. 5000 läsare eller hamna på blogg.se's förstasida för att ha en fot i leken. Folk bryr sig inte om vad en liten bloggerska tycker, de läser och går vidare. Oftast när jag skriver om mer seriösa grejer i bloggen vill jag faktiskt skapa en diskussion. Den 30:e oktober skrev jag t.ex. om aborter av foster med en cp-skada. Inga reaktioner, ändå var det ett allvarligt ämne där jag behandlade en stor och känslig fråga.

Hade Blondinbella skrivit om det hade förmodligen den diskussion jag sökt uppstått, men jag är bara en liten tjej i en håla och inget däröver. Det känns grymt tråkigt att inte komma längre än vad jag har gjort. Fast, det är precis vad jag är. Fast i ett jävla träsk.

Jag kommer aldrig bli en modebloggerska eller en ytlig bimbo. Jag kommer aldrig bli varken Kissie, Blondinbella eller Kenza, vilket jag heller inte skulle vilja. Jag vill ju bara vara jag! Och jag vill synas, höras och ses som vem som helst. Men världen är nog trots allt för trång för mig, så jag får helt enkelt vara otroligt tacksam över mitt lilla läsarantal (det finns nog ingen som är så glad som jag när en kommentar ligger i inboxen) och hoppas på att kanske få höras, synas och ses inom en framtid. Kanske någon helt annanstans, kanske som någonting mycket större.

Jag diggar i alla fall min blogg! Den är skön, vettig och lite crazy from time to time; därför att jag är jag. (: Puss på er som läser min blogg!

Det verkar som om Blondinbella.se har blivit hackat igen. Vad är det egentligen för jäkla misslyckade människor som sysslar med sådant? Vilket liv de måste ha! De lever nog på chips, cola och favoritaromen är lukten av sina egna svettlökar. Sad man walking.

Bill Öhrström och brorsan


Bill Öhrström och brorsan


Bill Öhrström

Igår var my first night out på länge och den tillbringades på Temakrogen i Nyköping där Bie Blues Band (min bror Stefan är leadsinger och gitarrist som ni kanske vet vi det här laget) lirade tillsammans med Bill Öhrström (som bl.a. spelar munspel i kents låt Kevlarsjäl, vackert). Detta var fjärde(?) gången de spelade tillsammans och herregud vad bra de är! Själv brukar jag inte lyssna på blues men när jag hör dem blir jag bra sugen på att göra en egen blueslist på Spotify.

Bie Blues Band lirade även ensamma och de blir bara bättre och bättre. Dessutom har jag aldrig förr sett så mycket människor dansa till deras musik redan under första låten. Jag unnar verkligen dem detta, så jäkla kul!

Så tack mamma, pappa och Ellinore och så klart BBB & Bill, för en otroligt trevlig kväll med goda om än dyra drinkar (en 6a för 100 spänn, det var dyrare än vanligt) och riktigt bra musik.

För övrigt var det jäkligt knepigt att fotografera BBB & Bill igår. Ljuset var verkligen förjävligt och det var näst intill omöjligt att få en riktigt bra bild. Synd faktiskt!

Nåväl, nu skall jag chilla ze Elfrida style.

Jag gjorde ett webtest på Expressen.se som hette 'HUR MYCKET VET DU OM KENT?'. Blev helt nervig och tänkte "shit, tänk om jag svarar fel, vad pinsamt!". Och det gjorde jag ju förstås, på en fråga som löd: "vad betyder ordet isola på italienska?". Jag är väldigt intresserad av kent, men inte av italienska. Vilken oschyst fråga (haha)!

På övriga frågor (som faktiskt handlade om kent) svarade jag rätt! *puh* Annars hade det kanske blivit lite trängd stämning här i tvåmanssoffan jag sitter ensam i och det kanske inte hade varit värst bekvämt.

För övrigt svär jag på min farmors grav att jag inte fuskade under testet! Det är ju inget kul, har testat det några gånger på Facebook men det är ju absolut värdelöst och man känner sig så misslyckat meningslös efteråt. Nej, här använde jag faktiskt min kunskap sedan dess att jag skrivit om kent under mina år i skolan. Undrar hur många uppsatser det egentligen blev om karlarna? Otaliga I guess.

Vilken läskig kentmani jag är i just nu. Promise not to help me outta here, 'cause I would like this paradise to last forever!

Ikväll blir det några kalla. Göttans!
Smell you later!

Såhär ser det ut på Aftonbladet.se just nu. Förvånad? Inte det minsta. Erik var outstanding ikväll och bjöd på Idols bästa framträdande någonsin. Han fick stående ovationer från både publik och jury, själv grinade jag en liten tår. Det är helt otroligt att Erik klarar av att leverera som han gör varje vecka!

Just nu ser jag ingen annan vinnare av Idol 2009 än Erik.

Och vad fan gör Mariette kvar i tävlingen? Förlåt, men hon är så jäääävla tråkig! Alla hennes uppträdanden känns som repriser; är det en idol? No way! Jag ser helst att Mariette åker ut ikväll och tar med sig alla störiga tics, eller Rabih för han är precis lika monoton och tråkig. Charmig kanske, men det räcker inte för att imponera i längden.

Hiss: Erik, ofcourse.
Diss: Mariette, ofcourse.

FAN VILKEN EPICREKLAM! HAHAHA! "Vem var'e? Vem var'e som kastah?"

Jag känner mig som 14 igen då jag sitter här och inte riktigt förstår att jag faktiskt just har upplevt kents nya album. Ibland befinner jag mig i min egen lilla surrealistiska värld och där förstår jag inte mycket mer än musik. Sedan hamnar jag återigenom inom verklighetens aura och då förstår jag inte ens musiken.

Jag är vad man kanske skulle benämna som knepig.
Och jäkligt godissugen.

Går man in på aftonbladet.se är det sockersöta Tove som ligger etta i svenska folkets alla hjärtan och inte Erik. Han intar dock en stark andraplats som ni ser ovan. Fast lite förvånad är jag faktiskt. Det känns ändå som om Erik har varit en helsäker favorit för de flesta ända sedan start. Sedan är det ju väl känt att det oftast är tjejerna som åker ut med huvudet före först av alla p.g.a. alla hormonssprudlande tonåringar av "kvinnligt" kön som röstar på snyggingen framför sångerskan, men inte i år (lika förvånad var jag när Picasso och Jensen gick till final).

 

Just nu är jag helt säker på att Tove och Erik kommer duelera i finalen. Åtminstone så hoppas jag verkligen på den utgången eftersom det är de två bästa i årets startfält.

 

Ikväll åker Rabih ut, konstigt vore det annars. Vem tror du åker ut? Och vilka står i final?

xoxo

Just nu sitter jag här i ett deppig, grått, trist Katrineholm och upplever ögonblicket jag väntat på sedan Tillbaka till samtiden; kents nya album Röd som damp ned i min brevlåda idag på releasedagen. De fortsätter imponera, för varje skiva är unik. När jag första gången hörde Töntarna tänkte jag "okej, de kör på elektropop i år"; men ack så fel jag hade. Visst är inslagen elektro många, men där finns en sådan salig blandning instrument så vackert komponerade att det faktiskt är svårt att sätta fingret på vilken "stil" de kör på med Röd. Jag skulle vilja kalla stilen Unique. Jag skulle vilja fixa en ny genre till kent; unique. Det finns INGET band som låter som dem, inget band som kan göra de mest oförståeliga texter förståeliga med musiken och dessutom få det låta något så ljuvligt bra. 

Lite coolt är det också att första tracken på albumet; 18:29-4, är (som jag förstått det) inspelad i Hyltinge kyrka i Sparreholm här i Södermanland. Lite skönt är det väl ändå att de fortfarande håller till i sina hemtrakter och inte bara speccade USA och Berlin.

Nu skall jag fortsätta njuta för jag tror att detta kan komma att bli en favorit i samlingen. Skulle jag dö nu, ja, då skulle jag dö lycklig och fulländad. U-n-d-e-r-b-a-r-t!

10/3 - jag vill, jag vill, jag vill ha nu!

Jag ljuger inte när jag säger att torsdagen denna vecka helt klart är en av mina värsta dagar någonsin, men även en dag som går i erfarenhetens tecken. Vrider och vänder man på det några gånger finns där förstås inte bara nackdelar utan även en hel del fördelar. Däremot tycker jag verkligen inte att den dagen var förtjänad. Aldrig.

Nu skall jag sätta mig ner med mannen i mitt liv och chilla. Det behövs just nu. I morgon får jag njuta i fulla drag av kents nya skapelse vilket skall bli mer än underbart. Skönt att ha någonting att se fram emot. 

Love. ♥

Ebba är helt ärligt den sötaste och mest charmiga lillunge jag träffat. Hon är så härlig och man smälter som en piggelin i det starkaste solskenet när man ser på henne och hör hennes ljuvligt klingande småbarnsskratt. Hon är så söt som sockervadd, min lilla brorsdotter Ebba!

I helgen får jag träffa min lilla Ebba (eller Ebbis som jag brukar säga), Cia och Andreas. Lunch här på lördag. Ser verkligen fram emot det. Har dessutom fått höra från väldigt säkra källor att hon börjat gå med gåvagnen nu. Snart bär det av och skor börjar slitas! Det finns ingenting så vackert som att se ett barn utvecklas.

Faster älskar dig Ebbis! ♥

Nu är alla tomter på min gata i stan vita. På asfalten syns till och med ränder efter bildäck. Så jäkla mysigt! Just nu är det lika mycket pudervitt snö ute som det brukar kunna vara i december nu för tiden. Det sägs att om rönnbären är många och stora under vår/sommar blir det mycket snö under vintermånaderna. De har varit många, frodiga och väldigt färgglada i år.

Hoppas, hoppas att det är fakta och inte myt. Jag älskar snö och vinter, mysigast på hela året såklart! ♥
Önskar jag hade haft kortet till min systemare hemma, men den sitter i datorn som ligger hos Henrik. Dit skall jag ju senare, dååå kanske det blir en bild.

MYS!

Er dröm...

Jag känner mig så tom och ensam, vilket betyder att jag läst ut den fjärde boken i The Twilight Saga-serien. Empty feelings. Böckerna var så förbannat bra och jag har verkligen lust att läsa om dem alla igen, men inte än på ett tag. Nej, först har jag ju andra filmen att se fram emot! Ojoj, den verkar SÅ bra. Tråkigt bara att man inte får se mycket av Edward, men that's life (förresten känns han typ tusen gånger snyggare i böckerna, believe it or not!).

Nästa bok:
Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes.

Kontraster, yes indeed.

Fasen vilket läsmood jag är i just nu!
Smell you guys later!

Och förresten, tack för alla jättefina kommentarer där ni säger att min blogg är så snygg och bra. Haha! Det känns så bra att läsa dem med faktumet i skallen att jag faktiskt bara är en liten, liten bloggerska, men ändå har ni hittat hit vilket känns skitkul!