Tack för all respons på föregående inlägg! Skitkul att det äntligen händer någonting, och speciellt när man allra minst anar det.

Idag är det måndag och livet känns närmast grått och trist. Helt ärligt tror jag inte att hösten är riktigt min grej. Det känns så mys och puttinutti i början när löven börjar släppa från träden och mörkret kryper inpå framåt klockan 16.00, men mycket charmigare än så blir det tyvärr inte. Just nu känns det bara kallt, kalt och trist. Dessutom alldeles för mörkt och livlöst.

Just nu är jag inne i en fas i livet då jag funderar väldigt mycket på studier och arbete. Tankar som: "åh herregud, det var länge sedan jag studerade nu!" når mig väldigt ofta. Jag saknar det, väldigt mycket. Samtidigt som jag saknar det kryper det av ångest i kroppen när jag tänker på vad jag hade kunnat gjort med min gymnasietid, hur mycket bättre jag hade kunnat prestera.

Jag vet med all säkerhet att jag likväl kunde ha tagit studenten med VG+ i alla ämnen, men jag var alldeles för lat och indiedeppig för att orka av det just då. Varför är det så? Det är ju helt sjukt att jag sitter här idag med nyponkli i fingrarna och klarare i skallen än någonsin och tänker "gud vad jag hade kunnat göra det och det och det bra nu, idag, men inte då".

Idag vill jag plugga.
Idag vill jag kämpa för min sak.
Det ville jag inte då? Det orkade jag inte då?
Det beror på synvinkeln. Varför orkade jag inte?
Ville jag inte? Vad slogs jag egentligen med?
För jag vet ju vad jag slogs för, men vad stoppade mig?
Slogs jag ens?

Nej. Jag satt där rakt upp och ner, gav upp men trodde att allt skulle ordna sig. Idag sitter jag här med ångest, med samlat betygsdokument, d.v.s. inte giltigt för att söka högskola. Hur fan kunde jag förstöra så för mig själv? Gjorde jag det med flit eller var hela grejen undermedveten?

Jag är arg och ledsen, irriterad med ångest och krypande känslor i kroppen. Känner mig kluven.

Så till er som studerar på högstadie/gymnasiet/högskolan:
Ta tid för att plugga! Ta studerandet på allvar och försök hålla närvaron säker. Känner du dig sjuk en dag, utan feber eller andra läskiga symtom, ta dig upp ur sängen och gå till skolan. Viktigt är det också att du berättar för lärare hur din situation ser ut, bara för att de skall veta och kanske inte vara lika hårda i bedömningen när det kommer till t.ex. betyg. Känner du att du behöver prata av dig med någon oberoende, tveka då inte en sekund att ta kontakt med skolans kurator. De kan hjälpa dig på alla möjliga vis och områden. Dessutom kan de hjälpa en mycket mer än vad man tror. När det kommer till hemarbete; lägg upp ett visst antal timmar om dagen då du sätter dig ned och studerar. Det kan räcka med 1-2 timmar om dagen för att du skall hänga med ordentligt. Mer skall heller inte behövas för då blir du lätt utbränd (som i mitt fall). Det gäller ju att man kan hålla skola och fritid på två olika plan, annars kan situationen bli kritisk.

Ett tips från mig som totalt sabbade min gymnasietid och kom på i efterhand hur jag egentligen skulle ha hanterat allt. En jobbig sanning som jag måste fejsa.

Ta vara på din tid!