Sitter just nu och ser på Hope for Haiti. Stevie Wonder, som alltid deltar i välgörenhetsgalor av denna typ, spelar Bridge over troubled water och man vill inte annat än gosa ihop sig med pojkvännen i soffan. Lite kul att just denna låt är en av de låtar jag lagt in i Världens bästa låtar-lista. Antar att ingen har klickat in sig och lyssnat på denna lista, men jag njuter av den i alla fall. Underbart att ha en sådan skön kombination av världens bästa låtar. Det är en salig blandning vill jag lova.

När jag sitter här och ser på galan får jag en sådan enorm lust att skicka iväg ett SMS till UNICEF. Satt förut och kollade runt lite vilken hjälporganisation jag skulle ha valt, till slut bestämda jag mig för UNICEF (om jag hade haft råd det vill säga). De verkar jäkligt bra. T.ex. skulle jag aldrig skänka pengar till svenska Röda Korset. De har för fan fått in över 18 miljoner under Haitikatastrofen och jag tycker inte ens att de verkar göra ett bättre jobb än någon annan hjälporganisation. Jag har även hört en hel del snack ang. Röda Korset, att mer pengar hamnar i höga hästars ficka än i själva projektet. Vilken sanning som ligger i detta kan jag inte stå för, men sådant gör mig osäker. UNICEF däremot har jag hört väldigt mycket gott om. Någon dag skall jag skänka pengar till UNICEF, helt klart.

Vilken organisation skulle du ha valt?

eller...

... eller kanske någon annan hjälporganisation?

Snön ligger fortfarande helt sjukt tjock och vit här utanför. Det är väl okej. Någonting som är mindre okej är att det fortfarande snöar! Det snöade hela dagen igår och det verkar som om det skall fortsätta snöa hela dagen idag med. Det är helt sjukt tråkigt. Ibland (läs: just nu) önskar jag att jag var typ Poseidon eller någon annan supergod. Då skulle jag kunna vattensänka typ hela snöiga Sverige med mina superkrafter! För är det inte mycket roligare att simma än att pulsa fram i lössnön? Eller som jag brukar göra; ramla på någon liten milimeter halkig isfläck.

Död åt snö!

Jag har på senaste tid sett jäkligt mycket skit i storbloggarnas kommentatorsfält. T.ex. såg jag idag en 13-årig liten skitunge kommentera "jag är 14 år och ensam mamma med ett till på väg till sommaren, behöver stöd". Okej, det är klart att man blir intresserad och klickar sig in på hennes blogg för att kanske lägga ett gott, värmande ord. När man sedan faktiskt kommer in på bloggen, ja, vad får man se då? En text som kan liknas vid dyslexi-hej-jag-har-rökt-på och inte fan är hon ensam mamma heller.

Nej, dessa tjejer (har sett x antal exempel på detta) är endast ute efter att utöka sin besöksstatistik. Och visst hade någonting sådant varit smart, OM BLOGGEN VARIT DET MINSTA INTRESSANT! Här kommer jag in på flickebarnets blogg och blir nästan lite ledsen i ögat när jag ser hur otroligt naiv man är som 13-åring, för hur många av de som klickar sig in på hennes blogg tror ni besöker den mer än just den gången? Nej, just det, ingen.

Jag är i alla fall inte intresserad av bloggar som dessa. Bl.a. på grund av den "falska marknadsföringen" av sig själva och sedan det faktum att de skriver om sådana extremt ointressanta grejer. "Hej, idag har vi haft rast, det var typ kul. Sen snackade jag med Shalla och Balla, hihi, så hiiiiimla kul. Sen åt vi lunch, det var typ äckligt. Jag är typ konstig. Hihi".

Det är ju så löjligt som det kan bli. Ännu mer patetiskt är det när äldre (d.v.s. 17-20) går in och gör precis samma sak som denna lilla 13.åring. Hur jävla töntigt får det bli?

Nej, tacka fan för att jag inte har något som helst intresse av att skaffa ett falskt besöksrekord! Jag har mina trogna läsare, enligt min statistik, och känner jag för att synas lite extra pingar jag helt enkelt bara min blogg, något som jag kanske kan få två till tre extra besökare av. Jag vet ju att mina läsare är de bästa läsarna, no matter what, right?

Nu har jag haft min Sony Ericsson T715 ett tag och tänkte dra upp för och nackdelar med Sony Ericsson (en liten jämförelse med Nokia, om sig så vill):

 

Sony Ericsson vs. Nokia

Fördelar Sony Ericsson:

♥ Väldigt enkel att hantera
♥ Snygga menyer
♥ Det känns snyggt och mer proffsigt att skriva/skicka SMS
♥ Sony Ericsson har (oftast) snyggare mobilen än Nokia
♥ Alarmfunktionen är ruskigt bra och enkel
♥ Schyst ljud vid ringsignal
♥ Enkelt att hantera internet (såsom MSN t.ex.)
♥ Foto - media, fungerar urbra och är otroligt enkelt att navigera sig i då bilderna är upplagda månadsvis i mappar
♥ Enkel kontakthantering - kan väldigt lätt och smart lägga in fler nummer under en kontakt, eller e-postadress/hemsideadress/boendeaddress/personlig bild om jag så vill
♥ Otroligt snygga teman! Blev alldeles till mig när jag såg dessa läckra teman till mobilen, de känns väldigt clean

 

Nackdelar Sony Ericsson:

♥ Batteriet tar slut fort
♥ Batterilocket är en pain in the ass att få upp för att kunna sätta in SIM-kort/batteri
♥ Man kan inte använda sina  "vanliga" hörlurar när man vill lyssna på musik, fungerar endast med det absolut helt värdelösa headset man får med i paketet.
♥ Laddaren känns plastig och ömtålig, som om den skall gå sönder vid användning

 

Fördelar Nokia:

♥ Batteriet håller väääldigt länga, du kan slippa ladda på två veckor
♥ Batterilocket är väldigt enkelt att montera av/på, en stor fördel
♥ Stora knappar vilket gör det enkelt att skriva SMS
♥ Schyst musikmeny
♥ Man kan använda sina "vanliga" hörlurar när man vill lyssna på musik.
♥ Man behöver inte vara rädd att laddare skall gå sönder när man tänkt ladda mobilen

 

Nackdelar Nokia:

♥ Menyn är inte speciellt snygg
♥ Oftast har Nokia ett rätt tråkigt utseende på sina mobiler
♥ Tråkig meddelandefunktion, inte alls speciellt snygg och rolig att skriva i
♥ Väldigt tråkiga och opersonliga teman medkommer
♥ Man får inte plats med alls speciellt mycket information under en och samma kontakt

 

---

Min jämförelse mellan Nokia och Sony Ericsson. Givetvis skall man inte dra alla telefoner av dessa märken över en kant, detta är en jämförelse mellan den Sony Ericsson jag har nu och den Nokia jag hade innan (som jag inte minns namnet på).

 

Hur som helst så trivs jag väldigt, väldigt bra med min Sony Ericsson, den överglänser till och med Nokia på alla möjliga sätt. Det är batterilocket, batteritiden och headsetet/laddningen som stör mig. Det går inte många timmar i luren innan man måste ladda om batteriet därför att det är slut. Sedan är det väl lite småtråkigt att inte kunna använda de "vanliga" hörlurarna för att lyssna på musik, men det är sådant man har en iPod till har jag kommit fram till nu efter att ha använt min mobil ett tag.

 

Överlag är Sony Ericsson en underbar mobil. Det känns verkligen proffsigt att skriva SMS - ja, till och med att sitta på MSN i mobilen känns proffsigt. Allt är så jäkla snyggt och praktiskt! Alarmfunktionen är ju to die for också, mums!

 

Så såhär i sluttampen känner jag ändå att denna mobil från Sony Ericsson är mer min modell än den Nokia jag ägde innan. Skönt att jag gjorde rätt val.

Jag tyckte den här bilden var kul. Förlåt om ni tar illa upp, ni som faktiskt är stensäkra på att jorden kommer gå under år 2012. Själv tror jag inte på denna teori en enda sekund. Det känns som om det liksom har uppstått en hysteri kring den 21 december år 2012 precis som det har blivit ett jävla rabalder om baconfluensan. Givetvis beror väl det här delvis på filmen som just nu går på bio, 2012. Den tänker jag inte gå och se. Då blir jag säkert psykiskt störd ett tag...

Hur som helst så tror jag verkligen inte på den här teorin att jorden skall gå under år 2012. Jag har läst en hel del på internet och ingen expert tror på denna teori. Det är helt enkelt bara mayaindianerna som förespråkar detta. Om ens de gör det...?

Jag har hört så jäkla många versioner de senaste dagarna, här är tre:

1. Mayaindianerna har aldrig förutspått att jorden skall gå under år 2012, deras kalender slutar bara då..?

2. Mayaindianerna förutspådde att jorden skulle gå under år 2003. När den då inte gick under år 2003 sköt de fram katastrofen till år 2012 istället?

3. Var 640.000:e år ställer sig alla planeter jämsides, och då skall tydligen någon hejkomochhjälpmigkatastrof inträffa.

Jag kan ju säga att jag litar på experterna som inte ser några som helst tecken på att jorden kommer gå under än på några hundra, kanske tusen, år. Varför måste vi bli matade med sådant här skit varje dag? Palla...

Ett tips till de som fortfarande laddar ned (och som envisas med att inte använda virusprogram):
GÖR DET INTE!












Sitter hemma hos fam.R just nu och deras gemensamma dator är totally fucked up! Förmodligen p.g.a. att en i familjen har laddat ned spel från internet. Det finns alla möjliga jävla virus i filerna man laddar ned, har man dessutom inget virusprogram aktiverat, eller no signs of en brandvägg så långt ögat når, ja, då funkar inte datorn till slut. Det behöver ju nödvändigtvis inte vara virus från någonting nedladdat, det kan ju även vara virus från t.ex. en låt eller liknande som tagits emot via MSN.

Själv laddar jag inte ned och tänker heller inte göra det p.g.a. riskerna som liksom hänger med. Jag är också försiktig med vilka hemsidor jag besöker. Men sist jag kollade mina virus och deras källor fanns det en fil som jag misstänker kommer från Kissies blogg (hon är ju ett enda virus hela hon så det förvånar mig väl egentligen inte). Det tyder alltså på att egentligen ingen hemsida går att lita på.

Men så kan man ju heller inte gå runt och tänka, som värsta internethyprokondrikern. Då är det ju helt värdelöst att ha dator!

Men för guds skull, skall ni envisas med att ladda ned, ha då för fan ett riktigt virusprogram och en stabil brandvägg! Fam.R's dator är helt söndertrasad nu och går inte att starta ens en gång. Alltså krävs omformatering av hela burken, kanske p.g.a. en enda liten fil som inte ens var nödvändig.

TÄNK ER FÖR, absolut inget illa menat. Ett tips bara!

Alla som har ett hjärta går in på denna sida och signar.



Jag såg ett reportage på TV4-nyheterna i fredags och jag kände plötsligt för att kräkas. The Cove är en dokumentär som tar upp tjyvfisket av delfiner i Japan, i staden Taiji. Dit kommer delfintränare från hela världen för att köpa sina delfiner. De delfiner som inte blir sålda masslaktas i en vik (se trailer). Argumentet japanerna kör med är:

"delfinerna äter upp fiskarna och förstör våra hav".

De kanske inser en dag att det faktiskt är människan som förstör vår värld, inte delfinerna. Sjuka jävla människor! Såhär förbannad har jag inte varit på länge. Så gå in och signa nu, det tar bara några minuter och du gör det för en väldigt god sak.

Nu skall vi fan få slut på det här! Linka i din blogg/facebook/MSN/bilddagbok/hemsida, sprid vad som händer. Få folk att hjälpa till de med!

Var det någon som såg TV4-nyheterna igår? De tog då bl.a. upp matfusket som tydligen uppstått i de svenska matvarubutikerna den senaste tiden. Om du t.ex. köpte ett paket kaffe på 500g förut köper du idag samma paket kaffe men med ett innehåll på 450g för exakt samma pris. Alltså har producenterna framställt ett paket i mindre volym och går i och med priset med vinst. Gevalia hade som motargument: "men det kaffet är dyrare att producera!".

Kaffet var det exempel de använde i inslaget men tydligen finns där fler drabbade varor. Det fick jag och Henrik erfara idag. Vi åkte nämligen till ICA Specce och köpte cigg och märkte rätt snart att där faktiskt inte fanns tjugo ciggaretter i paketet utan nitton. De har alltså minskat innehållet. Samtidigt som de minskat innehållet har de även ökat priset med två kronor (förr kostade LM 38 kronor, idag 40 kronor).

Visst, det är inte olagligt att minska innehållet i ett ciggarettpaket; däremot är det olagligt att använda ett lika stort paket till nitton ciggaretter som det är till tjugo. Gevalia har gjort detsamma de också, använt ett precis lika stort paket till 450g kaffe som till 500g kaffe. Detta gör de för att lura köparen. Att göra det med just kaffe och ciggaretter är även väldigt lätt för det är ju någonting som svensken köper mer eller mindre var dag (och nej, jag menar inte att alla är rökare som jag, men många är) eftersom de båda är "beroendevaror" som jag så fint kallar det.

Egentligen är det ju töntigt att bli upprörd eller ens bry sig, men om det är någonting jag avskyr så är det mygel. När producenterna ligger så risigt till att de måste lura folk är det illa.

Men tänk på det nu, guys; se efter vad det egentligen är ni köper. Gör som min morsa; kolla alltid kilopriset på det ni köper, man sparar en jäkla massa pengar på att göra så, tro det eller ej.

Själv är jag lite nyfiken på hur många varor som är "drabbade".
Och vad tycker ni om detta faktum?

Jag äter vad jag vill. Jag ser ut som jag vill. Jag umgås med vem jag vill. Jag dricker vad jag vill. Jag äter sockerbitar om jag vill. Jag kan dricka strössel, chokladsås, kolasås, brunsås, glasyr eller grädde. Det är det som är tjusningen med mitt liv; ingen annan behöver liksom ens ta sig tid att lägga sig i för det är jag som är jag och jag bestämmer över mitt liv. Skönt va? Jag tycker det är helt ljuvligt underbart bra!

Sedan finns det ju förstås de som tycker sig ha rätten att faktiskt lägga sig i, använda pekfingret "gör så och så och så, gör det och det och det, för då blir alltid mycket bättre". Hur kan någonting som någon annan säger åt mig att göra bli bättre, när jag själv inte trivs med det? Nej, precis, det ligger liksom ingen logik i det hela.

Kanske det är dags att inse nu: mig kör man inte med! So don't you even try anymore, just a waste of your precious time!

"Sköt ditt så sköter jag mitt" är ju typ det bästa uttalade ever!

Vill jag äta hamburgare och inte en sallad med vetegroddar så gör jag det, face it!

Det har uppkommit en debatt angående "ICA-Jerry"; om han är medveten om vad han ställs inför i och med att medverka i ICA-reklamerna. Jag tycker det är helt sjukt att människan verkligen dömer ut personer med downs, och att de gör det så lätt. De må vara intelektuellt nedsatta, men de är inte blåsta. De förstår så mycket, och i vissa fall förstår de saker som vi inte förstår, ser saker som vi inte ser. De är solstrålar och innehar verkligen egenskapen att sprida kärlek och värme.

Är det några människor jag ser upp till är det de med downs. De är så icke-mänskliga; och med det menar jag att de går så långt utanför normen med sina underbara personligheter och egenskaper för vad människan idag står för.

Det är mycket sorgligt att i kvällsblaskorna läsa om föräldrar som väljer abort av barn med downs syndrom. Argumenten lyder som följande:

"Hur skall de andra barnen reagera när de får ett sjukt syskon? De kommer må jättedåligt och bli stressade. Hur skall vi klara av att handikappanpassa vårt hus? Det kommer kosta för mycket. Kommer vi klara av att lämna bort vårt barn större tiden av dagarna? Vi kommer ju aldrig få träffa henne/honom. Kommer barnet överleva? De dör ju oftast av sina följdsjukdomar."

För mig är det helt ofattbart och det är så genomskinligt att det i slutändan inte handlar om barnets hälsa utan om föräldrarnas egna smärta och ibland kanske skam. Jag är faktiskt förvånad att så pass många i vårt avlånga land argumenterar för abort vid downs syndrom, samtidigt som det får mig att inse vilket värdelös samhälle vi lever i när jag läser orden "de är sjuka, ingen vill ha ett sjukt barn!". När proffesorer och doktorer, som påstås vara experter, skall argumentera i ämnet låter det såhär:

"Vi hade levt i en mycket bättre och friskare värld om fler hade valt abort när fostret har downs syndrom. Vi vill leva i ett friskt samhälle."

Detta argument kan inte liknas vid annat än Hitlers visioner och åsikter gällande det ariska samhället, den tredje världen. Det ger mig gåshud och jag vill kräkas på denna gubbe som har mage att leka märkvärdig och viktig.

Man kan gå långt i denna diskussion, men jag tänker inte ta det längre än såhär.

Slutord: personer med downs syndrom är värdiga liv precis som alla oss andra födda, men jag är rädd att dessa artiklar skall skapa än mer hysteri än vad som funnits redan innan.

Vi lever i ett sjukt samhälle med ariska visioner; vill vi egentligen det?

Bör poängteras att jag absolut inte är emot abort; jag är bara emot abort när det t.ex. handlar om aborter av foster med downs syndrom, eller när det spelar roll om det är en flicka/pojke. Detta handlar heller inte om några religiösa åsikter eftersom jag anser mig själv vara ateist.

Så var det med det.

Vad skulle du göra i en situation där du får reda på att ditt foster har downs syndrom? Det är helt okej att vara anonym.

Jag håller helt och hållet med Zarah när det gäller Espresso House Chai Tea. Jag önskar verkligen att jag hade köpt fler burkar då jag känner att denna kommer vara slut rätt snart. So sad, so sad! Jag är redan inne på min andra kopp. Sedan kunde jag ju inte låta bli att bjuda mamma och pappa på en varsin ljuuuuvligt god kopp! De gillade den också.

Och Zarah, om man söker på "Espresso House Chai Tea" under "bilder" på Google kommer ditt inlägg upp som första träff. :p

I just lööööööve chai! ♥

Nu är jag hur trött som helst på TV4. Huuuur trött som helst!
Man sätter sig ned för att se en bra film en mysig höstkväll. Men ack så fel det blev! Istället för att njuta av filmen lider man av all reklam. Låt oss säga att en film är 1½h lång; ja, den filmen blir på TV4 2½h lång i och med alla jävla reklampauser!

Kan de inte börja sända bra filmer på SVT1 istället? Jag blir allvarligt riktigt förbannad på detta! Hur kan reklamen ta så stor plats i TV? Det är sinnessjukt!

För övrigt är det ingen som köper de tjänster/produkter de marknadsför i och med att alla hunnit bli så förbannat trötta på all reklam.

Fuck TV4 big time!

Här om dagen ringde Henrik till socialförvaltningen för att be om ett möte angående socialbidrag till en lägenhet. Samtalet lät ungefär såhär:

Henrik: Hej *presenterar sig blabla*. Jag ringer för att ställa lite frågor angående bostadsbidrag.

Socialtant: Okej.

Henrik: Ja, jag undrar om det finns någon möjlighet att få socialbidrag till en lägenhet. Jag har nämligen hittat en etta med sovalkov.

Socialtant: Jaha... ja... det är såhär att vi kan inte ge bostadsbidrag till de som inte har jobb.

Henrik: Eeeeeh *förvirrad* Ja, alltså, jag hade ju inte ringt till er och bett om bostadsbidrag om jag hade haft ett jobb för då hade jag ju haft egna pengar att betala hyra med...

Socialtant: Ja, alltså, du vet att hyresvärdar vill inte hyra ut till de som inte har någon inkomst för då vet de inte om de kommer få betalt.

Henrik: Okej, men jag är 21 och mina föräldrar vill inte ha mig hemma längre, vad skall jag göra då?!

Socialtant: Ja, de får väl ha lite förståelse för din situation i dessa tider. Du måste ha sociala problem i hemmet för att få bostadsbidrag till en egen lägenhet.

Henrik: Okej... tack och hej. *klick*

Jag blev helt ärligt chockad när Henrik kom ner i källaren och berättade om detta samtal med socialförvaltningskärringen. Hela samtalet retade mig verkligen. Och vad fan är "vi kan inte ge bostadsbidrag till de som inte har jobb"? Ehh.

Jag kanske har förstått hela grejen fel; men finns inte socialförvaltningen till för att hjälpa personer som inte har ett jobb, som inte har någon egen inkomst? De är ena riktiga jävla råttor, skall jag få be att säga, för ungefär såhär går det till när man går på socialbidrag (i alla fall i den här hålan, om man ens får något bidrag):

Låt oss säga att jag får ut 3000 kronor i socialbidrag. Detta skall räcka till mat, hygienartiklar, nöjen o.s.v. Skulle det sedan vara så att jag inte hinner göra slut på 3000 kronor utan kanske bara gör av med 2850 kronor och alltså har 150 kronor kvar vid månadens slut; JA, då drar de av de där 150 kronorna på nästa utbetalning. Alltså får du vid nästa utbetalning 2850 kronor istället för 3000 eftersom du hade 150 kronor kvar på kontot som du inte gjort av med under föregående månad. Det kanske låter komplicerat, men det är egentligen rätt simpelt.

Dessutom vill de ta ifrån dig allt! Har du ett smycke hemma som är värt någonting, eller kanske en tavla, ja, då får du försöka sälja detta innan de kan ge dig bidrag. Säljer du då kanske en tavla för 1500 kronor får du mellanskillnaden av socialförvaltningen; 1500 kronor. Det spelar ingen roll om det är en födelsedagspresent eller liknande, du är enligt deras regler skyldig att sälja det som är värt någonting. Skulle du sedan få kanske 1000 kronor i födelsedagspresent medan du går på socialbidrag får du ut 2000 kronor istället för 3000 i utbetalning. Så inte ens under sin födelsedag får man ta emot någonting.

Henrik är 21 år gammal och hans föräldrar är alltså inte längre försörjningsskyldiga. De kan kasta ut honom när de vill, och det tänker de göra också. Inte för att vara elaka eller sätta honom i problem; tvärt om! De bryr sig om honom och vill att han kommer ut och får se det riktiga vuxenlivet. Precis så känner även mina föräldrar. MEN tydligen måste man alltså ha sociala problem nu för tiden för att få flytta hemifrån, alltså kan både jag och Henrik få bo hemma till dess att vi är 30 och psykiskt störda. Kanske det då kan räknas som ett socialt problem?

Som om det inte vore nog med att Henrik faktiskt är 21 och fortfarande bor hemma. Både jag och Henrik har tröttnat rätt rejält på det här att åka emellan, att inte få sköta tvätt tillsammans eller få någon typ av egen tid. Var vi än är finns det människor runt om oss, här hos mig eller hemma hos honom. Vi behöver vår tid, vi behöver få vara ensamma och ta ansvar tillsammans. Vi har snart varit tillsammans i tre år! TRE ÅR! Jag satt och tänkte på detta igår, hur groteskt det egentligen är att vi under tre år har skiftat mellan hans hus och mitt hus.

Men dessa tre år verkar bli fler. Vi blir nog hemma åtminstone fem år till, för det är om ungefär fem år jobben kommer börja strömma in igen.

Fast nu är det ju så att varken jag, Henrik eller hans föräldrar har någon som helst lust att bara stå och se på när de snackar skit. Vi har nu kollat upp varenda liten jävla regel, varenda liten sunkig detalj i deras stadgar. Och om jag säger som såhär: allt talar för oss, och inte för dem. De har lurat Henrik, de har snackat skit och gjort allt för att hålla ännu en desperat sökande borta. De har ju jobb, så de behöver ju uppenbarligen inte bry sig, de är ju nöjda över vad de har lyckats åstadkomma (d.v.s. ingenting). De är ena riktigt sliskiga möss!

Vi kommer fixa det här. Så är det! Snart kommer Henrik få en lägenhet and that's it! Ni kan själva läsa socialförvaltningens stadgar på internet så kommer ni nog förstå varför vi har rätt.

Nu skall jag socialisera mig lite. Måste tänka på annat, för jag är så jävla förbannad! Hörs i morgon!

Och om någon socialtant läser detta, feel free att ta in allt och sug på den!

Det här är något av det best berörande jag någonsin sett. Jag brukar väldigt sällan grina framför Youtube, men nu gjorde jag faktiskt det. Hur kan man inte bli tårögd av denna otroligt vackra historia?

Det började med att jag såg Casey Anderson och Brutus the Grizzly Bear i ett avsnitt av Oprah alldeles nyss på 3:an. Började givetvis googla i samma sekund och den här historien är bara så jäkla fascinerande och intressant!

När man sedan läser diverse kommentarer angående det faktum att Casey uppfostrat Brutus sedan dess att han var en liten björnunge blir man bara förbannad! Många skriver "ja, vänta bara till dess att han blir ilsk och käkar upp dig och alla i din familj", "jag skulle aldrig låta mina barn vistas i närheten av den där besten, skäms!" eller "inga björnar är trevliga individer, de är vilda djur som bara har i åtanke att göra illa människan".

Men H E R R E G U D !
Vem stör det egentligen att en otroligt ödmjuk och underbar man tar hem en hotad björn och uppfostrar honom, låter honom få trygghet i ett hem?
Jag skall säga er en sak: hundar, katter, hästar, ormar and on and on and on, var också vilddjur en gång i tiden för länge, länge sedan, innan vi människor gjorde dem till keldjur. Hunden är, för de som inte vet, besläktad med vargen som liksom björnen är ett rovdjur. Alltså kan du ha världens best hemma just nu, liggandes sött sovande vid dina fötter varje kväll med tonvis att kärlek att ge.

Jag menar visst, björnar är stora, har stora tänder och vassa klor samt ett otroligt dåligt rykte inom människoarten, men vad är det egentligen som säger att en björn skall sollas ut och inte en hund? Vad är det som säger att det inte går att uppfostra en björn som vi uppfostrar våra hundar eller katter eller vad vi nu vill ha hemma?

Det är faktiskt så som jag alltid har sagt: ägaren gör djuret genom att uppfostra det (med undantag att vissa djur, precis som människor, bär på någon typ av mental störning vilket jag själv har upplevt). Men såvida vi inte ger rovdjur som björn en chans, hur skall vi då veta hur de faktiskt beter sig i samspel med människan?

Jag är personligen väldigt imponerad av Casey och Brutus. Sedan är jag faktiskt jäkligt glad för att det faktiskt finns människor som Casey. Det är människorna som vågar gå mot strömmen som faktiskt har makten att göra skillnad.

Läs mer om Casey och Brutus här!

Och så hände det igen.
Jag blir alltid lika skrämd när jag läser nyheter om tsunamis, vulkaner, kraftiga översvämmningar, orkaner, ja, you name it. Alla naturkatastrofer, naturfenomen, är skrämmande. Samtidigt som jag blir väldigt skrämd förundras jag över hur liten människans makt på jorden faktiskt är, fastän vi verkar tro att vi är makten personifierad.

Den enda makten människan någonsin har erhållit är makten över, just det, människan. Det är uppenbart att vi inte kan påverka naturen till det bättre. Visst, vi kan källsortera och låta bli att skräpa ned, men vulkanen och dessa enorma flodvågor kommer alltid leva kvar. De bara ligger där och väntar på att få blomma upp, och vi kan inte göra ett enda dugg för att påverka det hela. Vi kan bara sitta och vänta till dess att nästa hemska naturkatastrof lägger sig över oss.

Till dess kan vi tro att människan äger makten, men det är bara falsk intalan för att vi skall känna oss högre än allt annat som existerar. Man skulle även kunna identifiera det hela som självförnekelse.

Jag lider med alla de människor som fallit offer för någon typ av naturkatastrof. Mår verkligen illa när jag läser artiklar som dessa. Så jäkla, jäkla illa! Det är verkligt men känns så otroligt overkligt.

Just nu sitter jag bara och tänker:
"vilken tanke skulle nå mig i en stund där jag har en 15 meter hög våg över mig?"

Hemska, hemska tanke!

"En kvinna som vågar säga säga som det är.. "Tjocka männsikor är själviska, tar bara plats och sjukvård". Riktigt sant, varför tänker ni feta männsikor bara på er själva..? Sen ni andra som försöker leka feminister, snälla.. Hata inte Anna för hon är ärlig, hon vet vad som gäller! Live with it, det gör vi alla andra ;)" - Kissie

Den där jävla Kissibrallan slutar aldrig förvåna. Vad fan är det för fel på henne egentligen? Hade fjortisungen en taskig barndom eller vad fan är det frågan om? Och den där förbannade jävla Anna Anka verkar inte vara någonting annat än en 40-årig fjortis som fastnat i någon jävla typ av kris, har extremt dålig självkänsla och stör sig allt för mycket på oss fria, älskande kvinnor. Ingenting att hänga i julgranen, så att säga.

Jag tänker fanimig heller ge mig själv till min pojkvän, jag tänker inte agera slav och existera för att tillfredsställa någon annans behov. Jag är lika mycket människa jag, som varje jävla man i denna totalt vilsna värld. Att folk faktiskt ens vågar förespråka någonting liknande är för mig helt ofattbart, vi lever för i helvete på 2000-talet! Att hon sedan är en offentlig person (hur fan blev hon det förresten, Slitz? Någon sunkig porrfilm? Utöver det där skämtet "Hollywoodfruar") gör ju knappast saken bättre, för jag vet att det finns kvinnor där ute som köper allt skitsnack de stöter på.

Det verkar helt ärligt som att vi får se fler och fler totalpuckade kvinnor som träder fram i media som några jävla mediehoror, för det är precis vad de är. Kissie är en mediehora, Anna Anka är en mediehora, och alla andra jävla puckon som uttalar sig om totalpuckade jävla saker endast för att få uppmärksamhet och bekräftelse (dålig som god).

Är så enormt förbannad! Jag är inte feminist, jag är bara vettig nog att förstå att världen faktiskt inte styrs av män och att vi inte behöver finnas där för att tillfreddställe ett enda av deras behov, när vi har lika många egna. Fyfan, Sverige börjar bli ett riktigt jävla pinsamt land att leva i. Jag skäms tammefan!

Henrik får just nu arbetsgarantibidrag (or whatever it is) genom Arbetsförmedlingen, summan ligger på 2700-2800 kronor i månaden. Man lämnar in en lapp var 14:e dag och får pengarna 14 dagar efter det att lappen är inlämnad. Henrik lämnade in sin lapp omkring den 12:e augusti, och har han fått några pengar? Nej.

Utbetalningarna har väl egentligen varit lite ojämna hela tiden, men hallå... två veckor över tiden? Så han ringde upp Försäkringskassan och frågade vad som egentligen hade hänt. Och vet ni vad de svarar? Jo, såhär lät det:

"Oj, vi har visst glömt att betala ut dina pengar. Vi skall skicka ett inbetalningskort med en gång!".

Eeeeh... vadå glömt?! GLÖMT?!
Vi unga kan inte få jobb idag, vi har absolut inga pengar att röra oss med, och Försäkringskassan använder till sitt försvar att det har glömt?! Glömt... Jo, tjena, det känns som ren och skär bullshit. Hur fan kan man glömma någonting sådant?

Jag blir skitförbannad! Räcker det inte med att unga idag redan har det förjävla jobbigt? Skall vi liksom ge upp på allt nu, eller vadå?

Det har nu gått två eller tre dagar sedan dess att Henrik ringde upp dem, och har han fått några pengar? Nej. Hur lång tid tar det för ett brev på posten att komma fram? En dag. Just det...

Fan vad irriterad jag blir! Tycker verkligen synd om dem som får stå ut med den där förnedringen.

ÅÅÅÅH!

Ett väldigt frustrerat och irriterat inlägg, yes.

Blir läget plötsligt kritiskt. Och nej, jag är inte på något vis drabbad av en sjukdom (åtminstone vad jag vet), jag är bara jäkla trött på allt det här med what we call life. Behöver släppa all den här degen nu och börja leva!

Jag vill:

1. Träffa fler människor än Henrik, hans familj och min familj. De är guld värda, men jag behöver helt klart fler människor i mitt liv för att det skall gå runt.

2. Jag vill börja simma! Jag har alltid älskat att simma, det är det allra bästa som finns i motionsväg. Kommer riktigt ihåg känslan som nådde mig var gång jag gick upp ur bassängen efter en timmes stenhårt simpass. Det finns liksom ingenting som beskriver hur jäkla avslappnad man är! Alla endorfiner och allt adrenalin har liksom nått sin topp och tagit ut varandra i total lycka.

3. Bota mina sömnproblem, orkar inte ligga uppe två timmar extra per natt för att somna. Fattar inte vad allt det här handlar om. Handlar det om en känsla av att vara jagad, undermedvetet stressad, pressad eller är det rastlöshet som inger sig på grund av denna snart outhärdliga rastlöshet?

4. Skaffa jobb! Det är kanske ett av mina största problem eftersom ett jobb inte är någonting man får bara sådär. Åtminstone får man, i de allra flesta fall, arbeta sig fram i mängden för att få ett. Sedan stör det mig något så enormt att varje platsannons på Arbetsförmedlingens hemsida innehåller "krav på tidigare erfarenhet", "vi ser gärna att du som söker har tidigare erfarenhet" and so on and on. Och hur skall man i dagens samhälle få "tidigare erfarenhet", när vi aldrig kommer få jobba? Sorgligt. Känner mig rätt utdömd och hopplös to be honest.

5. Flytta närmre Zandrah. Kort och gott; jag saknar min ängel, min bästa vän och soulmate för mycket för att det skall anses nyttigt. ♥

Jag ringde och sökte jobbet på pizzerian förut, det lät ungefär såhär:

Arbetsgivare: Hej...
Jag: Ja, hej, det här är Elfrida Östlund och jag ringer angående annonsen ni lagt ut på Arbetsförmedlingens platsbank!
Arbetsgivare: ... *suck* ja... du... vi har redan en medhjälpare, han kommer förmodligen bli anställd. Tack för att du ringde.
Jag: Okej, men tack ändå, hej!

Jag hann inte säga det sista, han hade redan lagt på. Klick i örat bara. Anser inte detta vara trevligt bemötande någonstans och jag kände mig helt chockad efter samtalet. Var tvungen att sätta mig ned och samla mig en stund för att inte bli totalgalen. Jag är alltid så förbannat trevlig när jag söker jobb/snackar med de på arbetsförmedlingen/i butiker/you name it, vad fan får man för det då?

Blir så jävla förbannad! Okej, han kanske var stressad, många kanske hade ringt för att söka jobbet, men vad spelar det egentligen för roll? Har man valt att vara kontaktperson får man väl helt enkelt ta det? Ingen förtjänar ett sådant otroligt otrevligt bemötande, jag blev verkligen arg.

Så hädanefter tänker jag aldrig mer köpa pizza där. Kan verka barnsligt, men när det finns så jävla många andra pizzerior här där de faktiskt är trevliga, ser jag ingen som helst anledning att stödja just denna pizzeria. Det är bara att hoppas på att han hade en dålig dag, att inte fler blivit lacka och vägrar gå dit.

Så kan det gå, surt sa räven. Förresten ger jag upp med jobbsökandet nu, jag kan för fan inte ens bli diskare...

I morgon skall jag söka jobb. Börjar bli sjukt less på att sitta hemma dag ut och dag in, trött på att inte ha några som helst rutiner. Min morgoncigg är väl egentligen den enda, men hur nyttig och värd känns den då? Inte vidare värst va! Det känns ruttet att ha en usel rutin, en enda liten skitrutin som är helt jävla värdelös

Kan man ens kalla morgonciggsritualen för en rutin?

Det otroliga är att jag faktiskt har hittat ett jobb här i stan som jag faktiskt har meriter nog att söka; diskare på en pizzeria! Jajamänsan, skall man vara mäkta stolt eller mäkta stolt? Eller borde jag vara nedstämd? Jag blir faktiskt lite rädd när jag läser platsanonnserna på Arbetsförmedlingens hemsida. Man behöver b-körkort (minst!) för att ens kunna känna tanken susa förbi där i knoppen: "kanske jag kan få ett jobb". Detta betyder att jag, förmodligen, inte kommer få jobb på flera, flera år.

För hur går saker och ting ihop egentligen? Jag undrar bara vem som skall betala mitt körtkort? Inget jobb = inget körkort. Att dessa förbannade körkort är så djävulskt dyra gör ju heller inte saken bättre.

Hur fan skall man som ungdom egentligen gå till väga? Jag vill inte kräva av mina föräldrar att de skall betala en intensivkurs + körkort till mig, det skulle inte kännas rätt. Pappa har sagt flera gånger att de skall betala, men de har ju en dotter till som snart blir myndig och förmodligen även hon då vill ha pengar till lappen. Det blir dyrt då, jävligt dyrt, och jag vill inte att mina föräldrar skall behöva lida för att vårt samhälle ser ut som det gör idag.

Yrkesutbildning hit, yrkesutbildning dit.
Snart instiftar de väl "städarhögskola" på tre år som man måste genomlida för att bli städare/städerska. Obeeey that day. We will all be doomed, my young jedis.

Visste ni förresten att en anställd på Arbetsförmedlingen fixar i snitt ett jobb per år åt oss arbetslösa? Detta betyder att en anställd på AF lyckas, på 365 dagar, fixa ETT jobb åt EN person. Oh yeah, you've got something going on. Spelar de spel hela högen på arbetstid eller vad fan är det frågan om?

Jag bara undrar.