Och så hände det igen.
Jag blir alltid lika skrämd när jag läser nyheter om tsunamis, vulkaner, kraftiga översvämmningar, orkaner, ja, you name it. Alla naturkatastrofer, naturfenomen, är skrämmande. Samtidigt som jag blir väldigt skrämd förundras jag över hur liten människans makt på jorden faktiskt är, fastän vi verkar tro att vi är makten personifierad.

Den enda makten människan någonsin har erhållit är makten över, just det, människan. Det är uppenbart att vi inte kan påverka naturen till det bättre. Visst, vi kan källsortera och låta bli att skräpa ned, men vulkanen och dessa enorma flodvågor kommer alltid leva kvar. De bara ligger där och väntar på att få blomma upp, och vi kan inte göra ett enda dugg för att påverka det hela. Vi kan bara sitta och vänta till dess att nästa hemska naturkatastrof lägger sig över oss.

Till dess kan vi tro att människan äger makten, men det är bara falsk intalan för att vi skall känna oss högre än allt annat som existerar. Man skulle även kunna identifiera det hela som självförnekelse.

Jag lider med alla de människor som fallit offer för någon typ av naturkatastrof. Mår verkligen illa när jag läser artiklar som dessa. Så jäkla, jäkla illa! Det är verkligt men känns så otroligt overkligt.

Just nu sitter jag bara och tänker:
"vilken tanke skulle nå mig i en stund där jag har en 15 meter hög våg över mig?"

Hemska, hemska tanke!