Blir läget plötsligt kritiskt. Och nej, jag är inte på något vis drabbad av en sjukdom (åtminstone vad jag vet), jag är bara jäkla trött på allt det här med what we call life. Behöver släppa all den här degen nu och börja leva!

Jag vill:

1. Träffa fler människor än Henrik, hans familj och min familj. De är guld värda, men jag behöver helt klart fler människor i mitt liv för att det skall gå runt.

2. Jag vill börja simma! Jag har alltid älskat att simma, det är det allra bästa som finns i motionsväg. Kommer riktigt ihåg känslan som nådde mig var gång jag gick upp ur bassängen efter en timmes stenhårt simpass. Det finns liksom ingenting som beskriver hur jäkla avslappnad man är! Alla endorfiner och allt adrenalin har liksom nått sin topp och tagit ut varandra i total lycka.

3. Bota mina sömnproblem, orkar inte ligga uppe två timmar extra per natt för att somna. Fattar inte vad allt det här handlar om. Handlar det om en känsla av att vara jagad, undermedvetet stressad, pressad eller är det rastlöshet som inger sig på grund av denna snart outhärdliga rastlöshet?

4. Skaffa jobb! Det är kanske ett av mina största problem eftersom ett jobb inte är någonting man får bara sådär. Åtminstone får man, i de allra flesta fall, arbeta sig fram i mängden för att få ett. Sedan stör det mig något så enormt att varje platsannons på Arbetsförmedlingens hemsida innehåller "krav på tidigare erfarenhet", "vi ser gärna att du som söker har tidigare erfarenhet" and so on and on. Och hur skall man i dagens samhälle få "tidigare erfarenhet", när vi aldrig kommer få jobba? Sorgligt. Känner mig rätt utdömd och hopplös to be honest.

5. Flytta närmre Zandrah. Kort och gott; jag saknar min ängel, min bästa vän och soulmate för mycket för att det skall anses nyttigt. ♥