Det har uppkommit en debatt angående "ICA-Jerry"; om han är medveten om vad han ställs inför i och med att medverka i ICA-reklamerna. Jag tycker det är helt sjukt att människan verkligen dömer ut personer med downs, och att de gör det så lätt. De må vara intelektuellt nedsatta, men de är inte blåsta. De förstår så mycket, och i vissa fall förstår de saker som vi inte förstår, ser saker som vi inte ser. De är solstrålar och innehar verkligen egenskapen att sprida kärlek och värme.

Är det några människor jag ser upp till är det de med downs. De är så icke-mänskliga; och med det menar jag att de går så långt utanför normen med sina underbara personligheter och egenskaper för vad människan idag står för.

Det är mycket sorgligt att i kvällsblaskorna läsa om föräldrar som väljer abort av barn med downs syndrom. Argumenten lyder som följande:

"Hur skall de andra barnen reagera när de får ett sjukt syskon? De kommer må jättedåligt och bli stressade. Hur skall vi klara av att handikappanpassa vårt hus? Det kommer kosta för mycket. Kommer vi klara av att lämna bort vårt barn större tiden av dagarna? Vi kommer ju aldrig få träffa henne/honom. Kommer barnet överleva? De dör ju oftast av sina följdsjukdomar."

För mig är det helt ofattbart och det är så genomskinligt att det i slutändan inte handlar om barnets hälsa utan om föräldrarnas egna smärta och ibland kanske skam. Jag är faktiskt förvånad att så pass många i vårt avlånga land argumenterar för abort vid downs syndrom, samtidigt som det får mig att inse vilket värdelös samhälle vi lever i när jag läser orden "de är sjuka, ingen vill ha ett sjukt barn!". När proffesorer och doktorer, som påstås vara experter, skall argumentera i ämnet låter det såhär:

"Vi hade levt i en mycket bättre och friskare värld om fler hade valt abort när fostret har downs syndrom. Vi vill leva i ett friskt samhälle."

Detta argument kan inte liknas vid annat än Hitlers visioner och åsikter gällande det ariska samhället, den tredje världen. Det ger mig gåshud och jag vill kräkas på denna gubbe som har mage att leka märkvärdig och viktig.

Man kan gå långt i denna diskussion, men jag tänker inte ta det längre än såhär.

Slutord: personer med downs syndrom är värdiga liv precis som alla oss andra födda, men jag är rädd att dessa artiklar skall skapa än mer hysteri än vad som funnits redan innan.

Vi lever i ett sjukt samhälle med ariska visioner; vill vi egentligen det?

Bör poängteras att jag absolut inte är emot abort; jag är bara emot abort när det t.ex. handlar om aborter av foster med downs syndrom, eller när det spelar roll om det är en flicka/pojke. Detta handlar heller inte om några religiösa åsikter eftersom jag anser mig själv vara ateist.

Så var det med det.

Vad skulle du göra i en situation där du får reda på att ditt foster har downs syndrom? Det är helt okej att vara anonym.