Vilken skitnatt det har varit. Feber och hosta. Kul att sova i samma rum som två killar och hålla dem vakna med mina attacker (samtidigt är det tur att pojkvännen hamnar i R.E.M. varje natt). "Nu får du hålla dig jävligt passiv", sa Jonas. Jo, men lätt när man helst av allt vill hosta sönder. Är helt slemmig i halsen och jag bara hoooostar!

Eftersom jag har/har haft feber var jag tvungen att säga nej till dag två av utbildningen. Det känns så jäkla überruttet, men jag orkade fan knappt ta mig upp ur sängen i morse. Att gå i flera timmar med varm panna och ständiga svettningar känns just nu omöjligt och helt otänkbart. Just my luck, ni som känt mig ett tag vet väl att jag blir sjuk vid helt fel tillfälle.

Tur att man har en schyst chef som föredrar att man vilar framför sliter runt och knackar dörr som sjukling. Man måste vila, säger han, och det känns väl fair. Samtidigt känns det skit även fast det är okej, hade verkligen sett fram emot den här dagen med praktiskt arbete. Satt ju hela dagen igår och önskade att dagen var slut så den här första jobbdagen kunde komma.

Åker hem till Katrineholm idag och om det är ännu värre i morgon söker jag läkare.

Fuck this! :/