Just nu sitter jag här i ett deppig, grått, trist Katrineholm och upplever ögonblicket jag väntat på sedan Tillbaka till samtiden; kents nya album Röd som damp ned i min brevlåda idag på releasedagen. De fortsätter imponera, för varje skiva är unik. När jag första gången hörde Töntarna tänkte jag "okej, de kör på elektropop i år"; men ack så fel jag hade. Visst är inslagen elektro många, men där finns en sådan salig blandning instrument så vackert komponerade att det faktiskt är svårt att sätta fingret på vilken "stil" de kör på med Röd. Jag skulle vilja kalla stilen Unique. Jag skulle vilja fixa en ny genre till kent; unique. Det finns INGET band som låter som dem, inget band som kan göra de mest oförståeliga texter förståeliga med musiken och dessutom få det låta något så ljuvligt bra. 

Lite coolt är det också att första tracken på albumet; 18:29-4, är (som jag förstått det) inspelad i Hyltinge kyrka i Sparreholm här i Södermanland. Lite skönt är det väl ändå att de fortfarande håller till i sina hemtrakter och inte bara speccade USA och Berlin.

Nu skall jag fortsätta njuta för jag tror att detta kan komma att bli en favorit i samlingen. Skulle jag dö nu, ja, då skulle jag dö lycklig och fulländad. U-n-d-e-r-b-a-r-t!

10/3 - jag vill, jag vill, jag vill ha nu!