Sitter fortfarande hemma hos Henrik och gör absolut ingenting. Bara chillar. Och snorar. Och hostar. Och svarar i telefon som ringer stup i kvarten, arbetsgivare som verkar måna om att få ha mig med i sin verksamhet. Det har till och med blivit några sms. Jag trodde att min telefon skulle förbli tyst och stilla i ännu några år. Vem har sagt att det inte finns jobb?

Jag har i alla fall insett nu att man inte kan sitta i en håla och klaga på livet och ojoj vad det är träligt för oss som inte kan få ett jobb! Jag är ett levande exempel på att det är problemet, det där jäkla klagandet och att man blir så jäkla insnöad på sin egen hemort. Det enda jag behövde göra var att ta det där lilla, lilla steget och börja söka jobb i andra städer. Och se så bra det går! Tre dagar och jag har redan fått fyra olika samtal.

Ett lite mer intressant än de andra kanske, men det är ändå väldigt trevligt att de fastnat för mitt CV och faktiskt ringt mig. På tisdag skall jag till Linköping för en arbetsintervju för God El. De står för väldigt fina saker och jag skulle mer än gärna arbeta för dem! Det vore nog verkligen en erfarenhet att ta med sig.

Nu skall jag försöka bli lite friskare här.
Ikväll blir det, förhoppningsvis, New Moon med älsklingen.
Nattvisning ikväll ju, himla mys! Hoppas det finns biljetter kvar!