Givetvis fanns min drömklänning kvar på H&M här i stan. Givetvis fick jag med mig den hem. Köpte klänning + 2-pack strumpbyxor + svarta strumpbyxor i nylon. Klänningen är helt klart det snyggaste plagg jag ägt och helt klart även det snyggaste plagget i hela H&M-butiken. Dessutom bar jag upp den snyggt (älska rosetten)!

När vi var klara på H&M gick vi vidare till Lindex:

Syrran: Alltså, när jag stod där och kollade på REA-plaggen var det en som mumlade.
Jag: Jaha?
Syrran: Ja, jag trodde hon pratade med mig så jag gick iväg!
(tittar ner i golvet, låtsas vara intresserad av ett klädersplagg)
Jag: *asflabb!*
Syrran: *väser* GE DIG! Hon är ju i närheten!
Jag: *AAASFLABB*

Försa om jag är lättroad idag eller om det faktiskt var sjuuukt kul? Jag garvade fan i flera minuter. Sedan gick jag iväg från syrran i fem minuter, sedan såg jag henne på andra sidan butiken och började återigen asgarva. Det som var kul var sättet hon sa det på, som om hon skämdes.

Jag vill vara lättroad varje dag.

För övrigt är jag trött på att liksom försöka göra mig osynlig inför alla 3-försäljare eller Telenor-försäljare som alltid står i vår galleria här i Kholm. FAN vad trött jag är på dem! Idag stod det två tjejer och försökte charma folket som for förbi (de flesta lika osynliga som jag) och I can tell that riktig fjortisstockholmska avskräcker de flesta. Men de har ena jävla hökögon de där och bryr sig inte ett skit om att folk inte är ett dugg intresserade. Kan de inte sluta vara så förbannat på? Är man något intresserad överhuvudtaget tar man väl eget initiativ och går fram eller besöker deras hemsida? BLÄ!

Jag lovade mamma att aldrig jobba med tränga-sig-på-försäljning.