Då var det fredag och helgen är given, firas med en platta pepsi och tacos. Inatt är det ju även dags för mig att bunkra upp inför Hope for Haiti som jag skrev om igår. Höjdpunkten en fredagskväll/natt som denna.

Har inte värst mycket att skriva egentligen. Är rätt tråkig och lame idag. Mes trött och sliten. Laters! ♥

Kommer ni ihåg den där arbetsintervjun Henrik var inbokad på? Som jag var så jäkla nervös inför? Ja, ni kommer nog ihåg. Nu är den avklarad och vad skall man säga; karln min har gått och skaffat jobb. Jag har redan börjat leka hemmafru med meningar som "men gud vad skönt, då behöver inte jag jobba längre!". Det var ett skämt. Jag vill jobba, mest av allt, tyckte bara meningen kändes så jäkla skön att få säga. En gång i livet, en gång får jag säga någonting sådant, det är min rätt som kvinna.

Det kändes lite underligt när Henrik kommer ut från intervjun och säger "hur lång tid tog det?", jag svarade tjugo minuter, och chockas sedan av ett "jag fick det". Eeeeh, jag blev helt ställd. Tydligen hade killen sagt "jag skall anställa två, och du är en av dem". Tror ni Henrik fattade noll eller? Tror ni jag fattade noll? Japp! Men han har ett jobb! Tydligen skulle det var jävligt välbetalt också, sjuuuukt!

Nu skall jag käka godis och bli frisk. Puss på er!

Då är jag redo att dra på mig GodEl-jackan och ta bussen in till stan. Snart. Börjar inte jobba förrän 12.00 och bussen från Linköpings centrum går inte förrän 11.43, typ.

Jag skall inte gå under bordet med att jag är helt sjukt trött idag och egentligen bara skulle vilja ligga hemma, men som jag sa igår så kan man inte stanna hemma från jobbet bara på grund av att man är trött. Tanken är ändock lockande, och tänka, ja det får man.

Zombien som klev upp ur sängen i morse är fortfarande kvar inom mig. Ögonen svider, halsen värker och mina läppar är torra som... ja, som min farsas fötter. Den jämförelsen kanske inte säger er någonting, men ni kanske kan dra slutsatsen att de är väldigt torra eftersom jag drog just den enorma jämförelsen.

För övrigt har jag upptäckt att jag är blond a.k.a. lite råttfärgad i hårbotten. Har färgat håret sedan dess att jag var nio, därför har jag inte direkt lagt märke till vilken min naturliga färg är. Nu växer det och blir frodigt, samtidigt som jag tappar en hel del hår p.g.a. lite andra händelser. Just nu kan jag dra ut hårstrån när jag har duschat, hela jävla badkaret blir hårfyllt när jag duschar. Okej. Kanske inte riktigt, men nästan. Hår är det tammefan överallt skall jag säga er! Och det är inte trevligt på en fläck!

Upphoppad men långt ifrån klar. Jag trodde att det var tjejerna i hushållet som blockerade badrummet, duschade länge o.s.v. Här är det tvärtom. Jag är toksnabb med duschandet, uppväxt med att duscha snabbt p.g.a. att varmvatten är så dyrt (vi kan kalla det villasyndrome), och sminkandet är avklarat inom loppet av fem minuter.

Här är det alltså istället killarna som tar lång tid på sig i duschen, en halvtimme har en av dem varit där inne nu. Här om dagen kom samma kille ut, efter två timmar i badet. No respect... Jag måste in! Nu! Har alla mina produkter såsom mascara, ögonskugga, foundation, torrschampoo och hårspray där inne. Hade det varit en vanlig dag då jag vaknar upp pigg och fräsch, ja, då hade jag inte brytt mig ett skit. Idag är jag istället trött, sliten och ful. I need my products! Börjar jobba om ca. två timmar och har inte den minsta tid att spilla på denna väntan.

Skall sätta upp en skylt på vår badrumsdörr "no men aloud for more than 30 minutes". Det borde hjälpa, eller? Och om inte det fungerar, ja, då ser jag en myntautomat som den enda lösningen. Fem kronor per tio minuter. DET om något borde fungera (jag är den enda som har nyckel förstås, så för mig blir det ju gratis). Genialskt Elfrida, genialiskt. Yes, I know.

Henrik har en arbetsintervju inbokad i morgon, undrar vem som är mest nervös? Jag skulle kunna sätta min högra hand på att jag är mest nervös. Om han fick ett jobb skulle det betyda väldigt mycket, inte bara för honom, utan även för mig. Då behöver vi kanske inte alls oroa oss för pengabrist eller liknande.

Fick min lönespecifikation idag och det var inget roligt alls eftersom jag hade så många sjukdagar i december. Man skulle kunna säga att "det är mitt eget fel", men jag mådde faktiskt dåligt. Detta är inte skolan, när man jobbar kan man inte stanna hemma för ingenting som man, på sätt och vis, kunde i skolan. Sista tiden under gymnasiet var jag jävligt slarvig/hade många nedgångar och sumpade mina betyg rejält. Det gör jag inte om igen, jag sumpar inte en anställning för ingenting. Never ever.

I morgon är det jobb som gäller. Är peppad som fan! Skall sälja utav bara fan!

För övrigt vill jag skicka all min kärlek till mina föräldrar som hjälper mig betala en del av hyran och kommer förbi med mat lite då och då till dess att jag har kommit på fötter och blivit tillräckligt stabil för att klara mig helt själv. Så jäkla underbara är de, och bara för att de är så jäkla underbara grinade jag ännu mer och ännu mer och ännu mer i telefon förut. Snacka om att rädda mig, ställa upp för mig, vara världens bästa föräldrar. Tacksamheten jag känner är obeskrivlig. Jag älskar er. ♥

Nu ser min blogg lite småskum ut, men det beror på att jag ännu inte är färdig. Diggar inte bakgrunden, egentligen heller inte headern men den får förbli som den är just nu. Bakgrunden skall jag ta tag i så fort jag orkar (det skall bli en "fast" bakgrund, som inte följer med i scrollen), typsnittet, I don't know. Det är så jäkla mycket att fixa! Ett riktigt pillgöra. Samtidigt som jag hatar det älskar jag det lika mycket när jag sedan får se resultatet.

Nu tänkte jag faktiskt göra mig några toasts och chilla lite. I'll be back to fix everything laaaters! ♥

Nu sätter jag igång med arbetet att göra denna blogg liiite snyggare och liiite mer attraktiv. Wish me luck!

Ringde morsan förut för att snacka telefonräkning, mindre kul samtalsämne men nödvändigt. Sedan hör jag ett litet skrik i bakgrunden och morsan säger: "hörde du?". Jag frågade om det var lilla Ebba, och det var det ju såklart. Känner hur saknaden bara väller fram inom mig. Lilla, lilla, lilla skitungen, fasters stolthet och ögonsten.

Mamma håller fram luren till Ebba och rätt vad det är hör jag ett högt, gulligt och tydligt "heeeeej!" vina i örat. Först trodde jag att det var mamma som härmade lillskitan, men när jag frågade mamma om det var Ebba sa hon "ja, det var det!". Åh, hon sa hej till mig i telefon! Ebba börjar bli stor, lite över ett år.

Saknar pruttungen så det gör ont. Hoppas på att kanske kunna komma hem någon helg framöver och ta en vända till Asker för att träffa familjen E.

Ebbis, världens bästa gullunge! ♥

Då börjar jag jobba om cirka en timme och trettio minuter. Det känns ju lite sådär, måste jag medge. Någonstans under flytten, i helgen, någon gång, lyckades jag göra illa vänster ben. Haltade kring i snön i morse och ville helst av allt bara böla av smärta. Vad jag har gjort? Jag har faktiskt inte en jävla aning! Besöka läkare? Nej tack, där dissar de knäskador om skadan inte har varit ilsken i minst typ en månad. Jag vet, för jag har själv varit där med en fot (som förmodligen är trasig i hålfoten).

Det irriterar mig att sjukvården i Sverige inte tar benskador seriöst, de vill helst få allt sådant att framstå som ren inbillning. Helt sjukt.

Nåväl, vi får hoppas att mitt ben håller denna vecka inom jobbet. Som ni kanske redan vet så går jag ungefär sex timmar under en arbetsdag. Springer i trappor och mellan hus, vilket faktiskt kan vara rätt påfrestande ibland (läs: när man är invalid). Önska mig lycka till!

Laters! ♥

Då har man sovit första natten i nya lägenheten och nya sängen. Vet faktiskt inte om jag sov speciellt bra; drömde om zombies. Jag drömde att alla blev zombies, och jag var en zombiejägare. Alla blev zombies och till slut var jag ju tvungen att döda alla zombies, till och med Henrik, syrran och ja, alla andra mina zombievänner! När jag vaknar upp och ser att Henrik ligger bredvid och kollar på mig berättar jag om min dröm. Och det var läskigt; Henrik hade OCKSÅ drömt att han var en zombiejägare! Left 4 dead-influensan (för övrigt ett grymt spel)?

Är det någonting med sängen, må tro? Läskigt är det i alla fall. Vi vet allt om varandra, kan varandra utantill och nu börjar vi drömma samma drömmar? Creeeepy!

Nu skall jag käka risgrynsgröt och fortsätta läsa Snabba cash; jag har till i morgon på mig att läsa ut den, laters! ♥

Då var vi inflyttade och färdiga med precis allting. Dagen har varit minst sagt "stressig", men framförallt jäkligt slitsam och jag tror vi alla är riktigt trötta efter idag. Hur som helst så gick saker och ting verkligen över all förväntan, det kändes som om allt (förutom besöket på IKEA där folk var som yra höns) gick väldigt smidigt. Förmodligen tack vare att vi var så många som hjälptes åt.

Det känns jäkligt skönt att vara färdiga med allt kan jag ju be att få berätta! Vi är dessutom sjukt nöjda med resultatet i vårt rum. Sängen är supersnygg (Malm, svartbrun 180x200), byrån står helt perfekt, mysiga ljuslyktor med doftljus placerade i fönstret tillsammans med ett foto på älsklings-Ebba, alla byrålådor fulla med kläder, garderober fullproppade och datorer uppställda. Vad tycker ni om vårt rum då? Haha, det ni får se på bild är vår nya säng och byrån; orkade helt enkelt inte ta ur fler vinklar idag. De andra vinklarna känns inte riiiktigt lika viktiga!

Tack allihopa för er hjälp! Utan er hade ingenting fungerat! ♥ Kvällen har firats med pizza och coca-cola på glasflaska. Lyxigt värre!

Jag vet inte om jag skulle gå iklädd en huvudbonad som denna på stan, men faa-aan vad varm och go den är! Hittade denna i mammas lilla fina mösslåda idag och fan vad jag gick loose som världens joker förut. Jag tog på mig den och sa till de andra: "Vem ser jag ut som nu?" Syrran svarade någonting om någon jävla bloggerska, tror jag. Men det var ju inte rätt svar! Då fick jag trycka ur mig det: "NEJ, mamma med sitt hår!"

 

Jag började förstås asgarva åt mitt egna, trötta skämt. Det hela slutade med att mamma skrev till mig på MSN: "fock yo".

 

Så värt!

För övrigt: jag bojkottar pälsmössan för sitt utseende, men den är jäkligt varm och praktisk. Varför är allt varmt så jäkla fult? Fail.

GODNATT! ♥

Det känns helt sjukt att jag inte har någonting att skriva om just nu. Egentligen borde väl detta vara den mest spännande perioden i mitt liv, därför borde jag egentligen ha någonting att skriva om? Men så är det inte! Kanske det är nervositeten och vetskapen om att jag inte längre kommer sitta hemma i villan och blogga, nej, jag kommer sitta i en lägenhet i Linköping som framöver kommer vara mitt hem. Där kommer jag sova, äta, gå på toaletten, duscha och kliva upp för att ta bussen till jobbet.

Jag kommer inte längre bo hemma i Katrineholm där jag har min familj och mina vänner. Det känns så jäkla konstigt bara! Ni som har flyttat hemifrån till en annan stad känner förmodligen igen den känsla jag bär inom mig just nu. Jag är inte ledsen, jag har inte ångest, inte alls; men jag vet att det kommer finnas en känsla av saknad inom mig väldigt snart. Kanske den redan har satt sig.

Men nu är det verkligen dags för mig och Henrik! Nu måste vi lära oss leva utan våra föräldrar som lagar mat, sköter tvätt och vice versa. Vi måste börja handla vårt eget käk, våra egna småsaker till hushållet, ja, vi måste helt enkelt lära oss att ta det ansvar vi tidigare varit utestängda från. Det kanske låter konstigt; men det är faktiskt någonting som jag verkligen har längtat efter! Det skall bli så himla roligt att lära sig allt detta då det är en jäkligt viktig ståndpunkt i livet.

Jag är evigt tacksam för all den hjälp jag och Henrik har fått och kommer få hemifrån. Så jäkla glad! Det finns ingenting bättre än när familj och vänner verkligen bryr sig och stöttar.

Idag har jag faktiskt suttit här hemma och tänkt tillbaks på studentflaket, förmodligen den roligaste stunden i mitt liv. Den har etsat sig fast på hjärnan som ett enda glatt, suddigt och värdefullt minne. Jag saknar er alla, och jag kommer sakna er alla ännu mer nu när jag flyr Katrineholm och Södermanland. Ni är bland det bästa som har hänt mig, kulturare och språkare. Utan er hade jag orkat mycket mindre. Love you! ♥

Det känns så jäkla overkligt att jag faktiskt lämnar boet i morgon. Dagen har mestadels bestått av en jäkla massa packande, både här hemma och hos Henrik. Fick rycka in då han inte alls visste var han skulle börja (typiskt karlar).

 

Ikväll var det meningen att det skulle festas. Har ännu inte riktigt bestämt mig hur jag skall göra, är både pepp och opepp. Opepp på så vis att jag måste gå upp så jäkla tidigt i morgon. Pepp på så vis att jag har ett jäkla sug efter att umgås med mina vänner!

 

Vi får se hur jag gör.

För övrigt är jag jäkligt stolt över mina killar som ikväll tog hem priset för "Årets rock" på Grammisgalan. Kan knappt vänta till den 10 mars nu, blir ännu mer peppad! kent ♥

Jag känner redan av den där saknaden efter Zingo och djur i allmänhet när jag är här i Linköping. Därför har vi snackat lite här och börjat överväga att skaffa katt. Givetvis har jag redan börjat kolla efter en. Men då har jag lite frågor:

Är det så att honor blir mer "egna"? Alltså typ att de går lite mer sin egen väg och tyr sig kanske till en person i hushållet istället för alla? Har sett fler exempel på detta när det gäller just honor. Hanar däremot verkar lite mer öppna och gosiga med alla. Om det finns någon där ute som har samma känsla, eller kanske inte alls samma känsla, berätta gärna!

Vi har kollat på dessa katter, främst denna blandning då alltså, och då undrar jag givetvis hur det är att ha denna blandning (typ vanlig bondkatt/skogskatt) som innekatt? Syftar inte på att de kanske kissar och bajsar inne var som helst, utan om de klarar av att vara inne rent psykiskt?

Jag behöver svar! Så alla ni som kan svara på dessa frågor, snälla gör det! Vi behöver verkligen veta.

Ja, då har man tillbringat ännu en dag tillsammans med världens härligaste säljarteam. Chefen hade utbildning med oss idag, himla kul faktiskt! Kanske det beror på att jag gick upp i morse direkt när klockan ringde och tog bussen till jobbet med inställningen "det här kommer bli en kul dag". Inom säljaryrket är det verkligen viktigt att ha en positiv uppsyn och inställning. Det går inte att sura och fräsa om allt, då drar man ner hela teamet i jordgropen och det är inte alls bra. Inte schyst heller för den delen!

Så idag kände jag mig faktiskt riktigt glad när jag gick på bussen som skulle ta mig in till Linköpings centrum. Härligt!

Efter att sedan ha tagit bussen hem till Ryd och klivit in genom dörren, då rann all min glädje av mig som om jag vore insmord i olja och överöst med vatten. Tror ni att det var någonting gjort i lägenheten eller? Inte en enda liten kvadratmeter var städad!

Det slutade med att jag drämde min GodEl-pärm i golvet och stängde in mig på rummet. Fan vad killar snackar alltså! Nu är de i alla fall igång lite smått där ute i köket med städning och matlagling (efter viss tilltryckning, bör tilläggas). Jonas däremot drog iväg på film- och pizzakväll. Själv är jag så jäkla sur och har jobbat hela dagen, tänker fan inte röra ett finger. Förutom de fingrar som trevar i min chipspåse resten av kvällen.

För övrigt skall vi förmodligen byta till GodEl. Najsprajs! Just nu har vi typ VÄRLDENS SVINIGASTE DYRASTE AVTAL. Jag säger bara en sak: akta er för tillsvidare, det är den dyraste skit ni kan ha!

Ett litet tips från coachen.

Hejhopp!

Nu var man uppstigen och på gång denna härligt mulna onsdagsmorgon i Linköping. Idag är det alltså vidareutbildning som står på schemat, skall bli väldigt spännande! Om inte annat skall det bli lite småskönt att få betalt för timmar inne i värmen istället för betalt ute i den bitande kylan. Nu verkar det dock ha blivit lite mildare här, skönt! Nästa vecka hoppas jag på att snön i alla fall börjar försvinna. Är så jävla trött på all denna snö nu! Det har verkligen varit för mycket och för länge...

För övrigt då verkligen kliar det i fingrarna inför lördagen då flytten hit till lägenheten tar rum och tid. Fick reda på igår att killen som skall flytta ut här ifrån och göra plats för oss, också skall flytta ut på lördag. Woha! Det blir fullt hus och en jäkla massa slit och släng här i helgen alltså.

Idag skulle killarna börja städa; hur mycket tror ni är gjort när jag kommer hem från jobbet? Det skall bli jäkligt kul att se! Henrik verkade väldigt motiverad: "vi börjar på en gång när vi vaknar!".

Okej. VI får väl se, va!

Borde ha sovit för länge, länge sedan. Här kommer "dagens last update" och jag hoppas i bingen med En hjärtformad ask. Min lover för tillfället. Det är så härligt att jag verkligen kommit in i en läsarperiod. Har under en väldigt lång tid innan detta haft väldigt svårt att ta mig tid till läsandet. Det berodde mycket på grund av all stress och hets inombords som då rådde över mig och jag stod totalt maktlös.

Nu har jag återfunnit makten över mig själv, blivit tryggare och mer avslappnad. Härligt! Nu ser vi fram mot morgondagen och vidareutbildning samt nyskrivet anställningskontrakt.

Godnatt! ♥

Igår gick jag in på Ur & Penn och köpte mig min andra klocka, Regal, för 100 kronor (jättenedsatt på rean!). Den är väldigt simpel och snygg, tänk er: ett litet, smäckert klockur i silver med diamanter vid varje "kvart", fäst i ett tunt, tunt delat, mjukt läderarmband i lila. Har kollat runt lite på nätet efter en bild men har inte hittat någon. Har heller inte kameran med mig så en bild får bli först till antingen torsdag eller efter det att vi flyttat in här i Linköping.

Jag har nu alltså två klockor i min ägo. En av dem fick jag i studentpresent av bröder m. sambos, av märket Accent. Såg igår vad den kostade och fasen, att de hade råd! Helt klart en väldigt, väldigt fin studentpresent.

När jag börjat tjäna lite feta cash senare skall jag köpa en klocka ur Jet Set Addiction collection. Har ännu inte bestämt vilken färg klockan skall ha, antingen svart, röd eller grön tror jag. Vet heller inte om det skall vara en modell med eller utan strass?

Hjälp?

Känslan jag har i kroppen idag kan knappast vara normal. Jag har, för första gången sedan dess att jag började jobba, dragit på mg världens jävla träningsvärk. Jag tror åtminstone att det är träningsvärk, såvida jag inte håller på och bli förkyld eller liknande.

I och för sig vore det inte alls konstigt om det faktiskt var träningsvärk med tanke på hur mycket jag gick igår. Det såg ungefär ut såhär:

Jag tog tåget till Linköping vid 09.00 och gick direkt ner till centrum för att se om mina pengar till busskortet kommit in på kontot. Förstås så hade de inte kommit in på kontot. Jag tog en vända till H&M, Kapp Ahl, Lindex, Axelssons och Åhléns. Gick återigen för att se om mina pengar kommit - check! Gick tillbaks till stationen och tog bussen ut till Ryd, köpte månadskort. Tog en snabb vända hem till lägenheten för att lägga av mig alla mina grejer. Gick ut igen och mötte arbetskamraterna vid McDonalds. Började strosa mellan diverse lägenheter. Gick till Hemköp för att ta en liten fika. Började jobba igen. Gick och gick och gick och gick. Slutade vid 17.00. Gick till bussen. Gick på stan i ca. en timme. Gick ned till station och mötte upp Henrik och Jonas. Gick till bussen. Åkte hem. Gick till lägenheten. Fick ta det lugnt i ca. 30 minuter. Gick till Hemköp och sedan hem igen.

Allt detta hände mellan 08.30-19.00. Alltså gick jag i princip konstant i 10½h igår.

Jag mår inget vidare idag, det skall jag väl ta och erkänna. Denna värk jag har i kroppen känns tusen gånger värre än den värk jag hade när jag låg hemma hos Zandrah på Gotland och hulkade över toaletten i randommagsjuka.

Nej, jag mår inte bra alls...