Kommer ni ihåg den där arbetsintervjun Henrik var inbokad på? Som jag var så jäkla nervös inför? Ja, ni kommer nog ihåg. Nu är den avklarad och vad skall man säga; karln min har gått och skaffat jobb. Jag har redan börjat leka hemmafru med meningar som "men gud vad skönt, då behöver inte jag jobba längre!". Det var ett skämt. Jag vill jobba, mest av allt, tyckte bara meningen kändes så jäkla skön att få säga. En gång i livet, en gång får jag säga någonting sådant, det är min rätt som kvinna.

Det kändes lite underligt när Henrik kommer ut från intervjun och säger "hur lång tid tog det?", jag svarade tjugo minuter, och chockas sedan av ett "jag fick det". Eeeeh, jag blev helt ställd. Tydligen hade killen sagt "jag skall anställa två, och du är en av dem". Tror ni Henrik fattade noll eller? Tror ni jag fattade noll? Japp! Men han har ett jobb! Tydligen skulle det var jävligt välbetalt också, sjuuuukt!

Nu skall jag käka godis och bli frisk. Puss på er!