Ringde morsan förut för att snacka telefonräkning, mindre kul samtalsämne men nödvändigt. Sedan hör jag ett litet skrik i bakgrunden och morsan säger: "hörde du?". Jag frågade om det var lilla Ebba, och det var det ju såklart. Känner hur saknaden bara väller fram inom mig. Lilla, lilla, lilla skitungen, fasters stolthet och ögonsten.

Mamma håller fram luren till Ebba och rätt vad det är hör jag ett högt, gulligt och tydligt "heeeeej!" vina i örat. Först trodde jag att det var mamma som härmade lillskitan, men när jag frågade mamma om det var Ebba sa hon "ja, det var det!". Åh, hon sa hej till mig i telefon! Ebba börjar bli stor, lite över ett år.

Saknar pruttungen så det gör ont. Hoppas på att kanske kunna komma hem någon helg framöver och ta en vända till Asker för att träffa familjen E.

Ebbis, världens bästa gullunge! ♥