Då har man lyckats ta sig hem till lilla Katrineholm nu efter diverse illamående och krångel med tågdörrar. Båten var rena rama pinan och det var bara tur att jag hade några filmer på laptopen att se. Hade never ever klarat mig ifrån åksjukans fasta grepp om jag inte haft någonting att koncentrera mig på. Förstå då hur mycket det blåste; jag blir aldrig, aldrig, aldrig åksjuk! Varken när jag åker tåg, bil, flyg, buss eller båt.

Som om det inte vore nog med åksjukan (a.k.a. sjösjukan) från båten krånglade mitt tåg från Stockholm rätt rejält. Det började med en hastig spårändring sådär i sista minuten och slutade med: "vi beklagar att vi inte kommit någonstans, det är fel på en dörr". Fem minuter senare: "vi beklagar att vi inte kommer någonstans, det är fortfarande fel på dörren. Vi åker så fort problemet är justerat". Okej. Ytterligare fem minuter senare: "vi beklagar att vi ännu inte kommit någonstans, vi får nu hjälp med dörren av annan personal". Fem minuter till: "så mina damer och herrar, nu är dörren lagad". Fem minuter till, alla undrar varför det inte händer någonting: "vi beklagar, dörren är tyvärr sönder igen. Problemet justeras och vi hoppas på att komma iväg snart". Fem minuter till: "nu skall de bara packa in i bistron sedan börjar vi vår färd mot Göteborg".

Okej...

Packat in i bistron hade de ju inte hunnit under den halvtimme då dörren skulle fixas, eller under de tjugo minuter som tåget stod på perrongen innan dess, nej det skulle göras när tåget redan var försenat med över trettio minuter. Haha. Ibland är SJ för sköna alltså.

En dagens, tack!
Scenario: jag sitter bakom två fjortis-noll-åttor, förmodligen i ålder med mig. Lyssnar inte så jättenoga på vad de har att säga, de har ju ändå inga hjärnceller. Men plötsligt får jag höra någonting som riktigt får det att kittla i "DU ÄR FAN INTE SANN"- OCH SKRATTMUSKLERNA:

Fjortistjej #1: Alltså, tänk egentligen, all den här marken som vi åker förbi nu in the middle of nowhere, tänk likzom att bygga hus ÖVERALLT! På varenda liten del av all mark i Sverige. Vet du vad det skulle bli då?
Fjortistjej #2: Nej?
Fjortistjej #1: DET SKULLE BLI USA! Alltså, om man tog över all mark och byggde hus! USA! Fatta vad coolt!
Fjortistjej #2: Ja, men du vet Sverige är liksom ett naturland så det lär ju liksom aldrig hända...
Fjortistjej #1: Nej, det har du kanske rätt i.

Senare:

Fjortistjej #2: Alltså, tänk såhär om vi skulle lägga oss i ugnen i Bistron och typ säga till alla som gick förbi "ere her tåget till Danderyd eller?". Fatta vad kul! *no-hjärnceller-at-all-börjar-garva*
En tanke som slog mig i denna stund: "hoppas att min tunga rullväska ramlar ner". Och ja, den låg precis över deras huvuden. Mohahahaha *stryker svart katt över ryggen med ena lillfingret i mungipan*

Att de sedan satt och försökte immitera göteborskan (bara för att de skulle dit och festa, likzom) irriterade men roade mig också. Hur vågar man ens försöka? Det är en skam att immitera göteborskan if you don't know how it's done.

Nåväl, det var en helt okej roande resa bortsett från förseningar och kyla.

Dags för mig att hoppa i bingen. Guten nacht alles! ♥