Just nu sitter jag och saknar min lille plutt. Funderar samtidigt på hur sjukt konstigt det kommer kännas att inte bo under samma tak som underbaringen. Helst av allt skulle jag vilja ta mig med honom till Linköping, men det går ju inte. Dels skulle han förmodligen inte trivas i lägenhet, sedan skulle han förmodligen inte få alls samma motion. Kommer sakna den lille så himla, himla, himla mycket! Har ju haft hund i princip hela mitt liv, är uppväxt med hund och kommer dö med hund.

Jag tror inte ens vi skulle få ha en hund i lägenheten för J och M, nackdelen med att bo tillsammans med andra. Både jag och Henrik vill ju ha hund men det får helt enkelt vänta, även fast det kommer bli otroligt tomt. Sedan börjar jag tänka i banor som "det kommer ändå aldrig finnas en till Zingo, så det är väl lika bra att inte ens tänka tanken", men det finns ingenting som går upp emot att få ha en liten vilding i sitt hem. Någon som vill med ut så fort dörren öppnas eller som vill ligga och gosa i TV-soffan framför Idol.

Jag kommer sakna det. Och jag kommer längta. Lilla, lilla Zingo, min favvis för alltid, du är min stjärna! ♥