Ebba är så söt och glad nu för tiden. När hon var lite yngre, ni vet sådär jätteliten, då var hon rätt gnällig och förälderkär. Men det är normalt antar jag, man är kanske lite mer blyg och mindre trygg i andras sällskap i den låga åldern. Nu är hon i alla fall över ett år gammal och gladare än någonsin när vi besöker familjen i Asker! Hon springer som om hon gått sedan hon var ett halvår, skrattar ljudligt och bara äääälskar att leka med allt och alla!

Ebba har nyss fått ett tält med en sådan tunnel ni vet, som ni förmodligen också hade när ni var yngre. Jag satte mig i tältet igår, Ebba började krypa i tunneln in mot tältet, sedan kommer Zingo till mig där jag sitter i tältet; Ebba skrattar till och börjar liksom leka "kom och ta mig då om du kan!" med Zingo. Haha! Så när Zingo såg att Ebba började krypa mot slutet av tunneln gick han dit och kikade in. Ebba började krypa mot mig i tältet, Zingo kom dit, Ebba vänder om utåt i tunneln igen med ett skratt. Och sådär håller de på ett bra tag. Igår såg man även att detta inte kommer bli någon hundrädd tjej, hon verkar älska Zingo och ville gärna klappa. Hon har till och med börjat mata honom vid matbordet med kex och banan! Hon är väldigt generös av sig.

Sedan fick jag bevittna en ny grej hos lilltjejen igår:

Cia säger: Ebba, vad säger kissen?
Ebba: *tar sig på magen* mjaaaaaau!

Innan har hon kunnat "vad säger hästen?" och då har hon liksom "pruttat" med munnen sådär. Hon verkar ju hur jävla smart som helst! Nu försöker vi lära henne "vad säger vovven?", men utan framgång so far.

Den där ungen är helt klart släktens lilla pärla och kärleken vi känner för henne är obeskrivlig. En finare unge finns inte helt enkelt! Världens finaste Ebbis. ♥