Gud. Vad. Tråkigt. Allt. Är. I. Mitt. Liv. Just. Nu.

Det händer verkligen inte ett jävla piss utöver det vanliga. Ingen som plötsligt ringer för att säga "hej, du har fått jobb hos oss här på världens-största-tidning", eller "hej, du är en av de lyckliga som slumpmässigt lottats ut och vunnit hundra miljoner dollar inklusive en resa på två veckor till valfri, exotisk ort".

Nej, det roligaste som händer är att jag och Henrik tar en vända till Donken lite spontant sådär klockan 21.30 en tisdag. Så kul man kan ha, va!

Jag vill ha rutiner, ett jobb att gå till varje morgon. Ett jobb jag trivs med, där får plats att uppfylla alla mina drömmar, skriva och dricka en god kaffe latte. Jag vill ha bra betyg så jag kan söka till journalisthögskolan. Jag vill ha... men kan tyvärr inte få. Alla mina drömmar gällande journalisthögskolan eller en karriär inom skrivandet är totalkrossade. Det kommer inte hända, dags att lägga det hela åt sidan även fast jag själv kan tycka att det är ett yrke som skulle passa mig utmärkt.

Jag är väldigt social, lätt att ha och göra med, har en vass tunga och jag tvekar inte en sekund när det gäller att stå upp för saker och ting, att stå upp för mig själv eller för någon annan.

Är så frustrerad och trött på grund av detta nu att jag faktiskt börjar ge upp på allt. Bloggen är det enda ställe där jag kan uttrycka mina känslor, alla andra börjar förmodligen bli lite trötta på att höra mitt eviga gnatande om hur värdelöst allt är för dagens ungdomar. Men bloggen är och förblir min, här får jag skriva precis vad fan jag vill så länge det inte är stötande mot någon.

Så det så! Read it or leave it, as I use to say!

Nu ska jag se på True Blood, min lilla gnutta ljus i vardagen. ♥
Fan vad snygg han är, Bill. Han är nästan mer läcker än Edward i Twilight. Grrrrr!