I morgon skall jag, Elfrida Östlund, ta ett litet steg in i livet och köpa ett simkort (och nej, inte ett SIM-kort till mobilen). Nej, jag skall faktiskt köpa ett riktigt simkort. Ett litet steg in i livet är detta därför att jag hoppas på att kanske samla på mig lite rutin, simma av mig några kilon hull och bli lite hurtig.

Idag när jag satt på verandan här hos Henrik tänkte jag bara: "helvete vad värdelöst mitt liv känns just nu, jag måste göra någonting! Jag SKA BÖRJA SIMMA!". Jag har alltid älskat att simma, det är så otroligt skönt för både kropp och själ. Ett pass på 60 minuter (ungefär två kilometer eller mer) i någolunda högt tempo och dagen är gjord.

Efter ett pass kan jag gå hem och känna ro, kan liksom tänka: "idag har jag gjort någonting för mig själv, idag kan jag ha gott samvete och unna mig en lugn stund framför datorn/TV:n". Det är som min käre pojkvän säger "när man bara går dagarna i ända här hemma och sitter framför skärmen känner man sig inte värd det." Det är så sant som det är sagt. Man känner sig inte värd den där lugna stunden, när alla dagar är precis likadana och man inte gör ett enda jävla dugg som egentligen är vettigt.

Så nu skall jag ta tag i saken och vända hela den här grytan med locket uppåt. Tänker inte hänga upp och ner i livets snara, jag behöver rutin och kontroll, för det här fungerar helt klart inte längre.

Detta är inget jättesteg för den vanliga människan, men för mig är det ett baotajättelikt steg. Fasen, det är nu det roliga börjar.

Önska mig lycka till inför morgondagen då jag tar mina första simtag på säkerligen ett år (nåja, i alla fall i en simhall).

ÅÅÅÅH! Känner mig så lycklig.
Och förresten, grattis till fina Stina-Lee som nu fört sin lilla dotter Mayia till världen. Läs inlägget på hennes blogg, det är så vackert att man bara vill trycka ut några glädjetårar. Och vilket fint namn hon fick sen. Så fint alltihop! ♥