Face the truth:
vem var jag egentligen som trodde att det inte skulle vankas kalas här i morgon när det är FF och allt över helgen?

Givetvis är det fest i morgon med the crew. Man får ju ta tillfället i akt när föräldrarna inte är hemma. I och för sig var jag ingen cool dotter som höll käften om det. Nej, jag frågade snällt och fick av min mor som svar:

"Självklart är det okej att du har fest, vi litar på dig!"

Det kändes nästan som ett styrkepass. Jag var offret och mamma min coach, ståendes bredvid mig, flåsandes och gormandes "you can do it! come on, you can do it! show me what you've got!".

Det var inte riktigt den reaktionen jag förväntade mig av min kära mor, om vi säger så. Jag tänkte mig mer någonting i klass med detta:

"jaha, vilka kommer då? De tar väl inte heroin? De knarkar väl inte? Det är väl inte folk som blir så fulla att de slår sönder mitt furuskåp i vardagsrummet, va? De kommer väl inte misshandla Zingo? HJÄÄÄLP!"

Nej. Okej. Kanske inte riktigt så heller... men kanske någonting lite mindre positivt än "YOU CAN DO IT, COME ON, SHOW ME WHAT YOU'VE GOT!".

Men det är dags att inse att jag alltid har varit dottern med stil (haha?) och givetvis litar de på mig. Jag har väl aldrig gjort något ont (haha?)? Mamma tog detta cool, pappa med för den delen.

Till mamma och pappa:
Jag lovar att huset kommer vara helt och rent och utan mögel när ni kommer hem på söndag. Men vi kanske får stå ut med några däckade members of the crew, men det är väl ändå helt okej?

Bra. Tack för ert enorma förtroende och ha så kul med traktorerna i Småland!