Just nu skulle jag nog kunna lägga mig ned i en säng, däcka och sova några år därefter. Kom hem till lägenheten efter en riktigt, riktigt jobbig dag. Stressade som ett fån i morse för att hinna till buss, tåg, sjukhus, tåg och x antal bussresor till. Fast detta är väl egentligen inte det värsta, men kombinerat med riktig jävla ihärdig, uttömmande tjejvärk/feber/frossa och smärta i armen efter p-stavsimplantat blir det lätt en enda lerpöl av allt.

Men vad fasen, i morgon är det bara att gå upp igen och försöka glömma den här förbaskade dagen. Antagligen mår jag inte bättre i morgon än vad jag har gjort idag, men jag kanske kan tänka "ja, värre än såhär kan det ju ändå inte bli, lika bra att bita ihop". Eller?

Jag hoppas att jag vaknar med ett leende på läpparna.

Håll tummarna ni också. ♥
Nu skall jag ringa mami!