Har precis sett klart Björn Gustafssons DVD och jag kan bara inte få nog av den. Av honom. Han är genialisk! Men nu börjar man ju fundera lite: var tog han vägen? Är det någon som har sett någonting av honom på senaste tid? Jag har inte ens sett honom i Parlamentet och börjar bli orolig att han kanske bara hade sitt genombrott och att det sedan inte kommer att bli mer än så? Jag hoppas, hoppas, hoppas att han kommer tillbaka snart! Han är helt klart en av mina favoritkomiker, alla kategorier, inga undantag. Where did he go? :/

Gott nytt år på er, är väl egentligen allt jag har att säga. Finner ingen inspiration eller kraft till författande här i bloggen, så det får vara. Senare kanske jag orkar ta tag i "mitt år 2009", som alla andra gör. En rätt kul grej trots allt, även fast man glömmer en hel jävla massa skit under årets gång.

Ha en fin nyårskväll! ♥

Bjuder på denna såhär dagen innan det nya året skall firas in. Fick i uppgift at min kära brors sambo, Cia, att stå så som Ebba gör. Hon ville se om det verkligen gick! Och det gick ju inte, som ni kanske ser. Jag kan mer liknas vid en gorilla än en smidig 1-åring. Att Ellinore sedan fick det på bild känns ju egentligen mindre bra. Nu har ju alla där ute (läs: ni som läser min blogg alternativt följer mig på BDB) bevis på min osmidighet/tunga bakvikt. Kan tänka mig att det finns en bild som är än värre, nämligen när jag faller bakåt.

Hemska jävla syn! Men testa detta hemma, det är fan helt jävla omöjligt! Ni behöver inte skämmas om ni inte klarar det. Ehee... *host*

"Vem bryr sig? Inte jag i alla fall!" Haha, I love it!

Nu är jag vaken och redo att inta dagen, med eller utan spyor. Har inte kastat upp sedan omkring tio, halv elva igår kväll. Det känns rätt safe. Skulle dock inte påstå att det verkar helt bra ännu, men jag bryr mig inte så mycket om ifall det skulle fortsätta idag eller inte. Just nu bryr jag mig mer om mina två huskamrater här på Gotland, jag hoppas verkligen att det bara var något skit jag ätit och att de inte blivit smittade på vägen.

Magsjuka är bland det mest påfrestande och obehagliga som finns för kroppen. Jag är hellre förkyld i en vecka än magsjuk en enda liten dag, faktiskt. Det är så äckligt och man känner sig så grymt ofräsch!

Dags att inta dusch och TV-soffa. Peace out!

Nu har vi varit inne i Visby. Jag hade planerat att visa er allt vad jag köpt, men nu blir det inte så. Nej, kvällen tillbringas istället i sängen med en hink bredvid. Har lyckats dra på mig någon typ av magsjuka. Har (förmodligen) en infektion i tanden också, som kan resultera i blodförgiftning, vilket kan leda till magsjukesymtom. Vad fan skall jag göra?

Måste jag gå till doktorn då?

HJÄLP! Måste verkligen ha svar!

Nu far vi in till Visby för lite mellandagsrea, d.v.s. shopping för fulla muggar! Elfrida-style, så vi kanske går i en timme innan vi får ont i fötterna och inser att allt är rätt dyrt, trots rean. Hörs senare!

För några år sedan blev Katrineholm utnämnt till Sveriges tråkigaste stad. Men DET HÄR är inte tråkigt! *HAHAHAHAHAHA* Det är några random guys som sågar ned den årliga julgranen på Katrineholms torg med motorsåg. Är det tråkigt? Ja, då vet jag inte vad roligt är. Och NEJ, det var inte meningen att den skulle sågas ned. Den sågas ned när den skall dansas ut, vilket väl är tretton dagar efter jul?

Hahaha, jag trodde jag skulle dö ikväll när Calle berättade detta för mig. Och att det finns filmat och upplagt på Youtube. Guld värt! Jag säger som Calle "det gör mig glad i själen!".

Detta är inte korv i ösregn det, nej, det här är total nedsågning av baotajulgran mitt på Katrineholms torg en lördagsnatt.

Jajamänsan, nu finns en ny header att skåda här i bloggen. Citatet jag lagt in är sagt av Michael Jackson och väldigt vist. Den mannen var verkligen så mycket mer än en röst och schysta dancemoves.

Vad tycks? Inget proffsarbetet direkt; jag är ju amatör, kan inte bättre. Än. Men en dag, då jävlar! Nu är det bara lite smågrejer kvar att fixa.

Nu befinner jag mig på underbart vackra Gotland, i Tingstäde. Det blåser så det står härliga till, men vad gör det? Förutom att man i princip fryser till is så fort man går utanför dörren för att ta sig ett bloss. Det är nog som jag säger; det är under vintern man skall sluta röka. Då har man ju egentligen inte ens någon lust att stå där ute i frys-ihjäl-kylan.

Resan har varit allt annat än kul idag. For från Katrineholm vid 13.00 och anlände till Nynäshamn efter diverse byten vid 16.55. Sedan var det bara att vänta vid båtterminalen till dess att incheckningen ägde rum omkring 18.30, sedan påstigning vid 19.35. Sedan var det bara den långa båtturen kvar. Jag sov, gick på toa, läste, sov, läste, åt, läste, dog. Det var så jäkla tråkigt och det gungade helt okej mycket i och med de starka vindarna. Ibland hamnade man i stort sett på golvet. Då kunde jag skatta mig lycklig att jag inte är den som är den och lider av åksjuka (sjösjuka).

Jäkligt skönt att vara framme och inneha vetskapen om att jag kommer njuta av några veckor här tillsammans med min allra bästa vän. Det är kärlek det.

Nu är det två timmar kvar till tåget från Katrineholm går. Två långa timmar! Det har tydligen varit en hel del störningar i både tåg- buss- och biltrafik, men jag hoppas verkligen på att slippa falla offer för detta i och med att jag har en båt att passa. Känner på mig att detta kommer bli en stressig dag för min del. Ni kan väl hålla tummarna för att allt går som planerat. Att tåg, pendel och båt går ihop.

Nu skall jag göra mig i ordning inför den stora dagen. Äntligen!

Jahapp, då får jag väl säga rest in peace till min iPod som inte kommer kunna nyttjas mer. Det är ju så stabilt att iPod har speciella USB-laddare/överföringssladdar. Jag älskar iPod i sig, men när det kommer till sladdar är de ungefär lika värdelösa som snö om somrarna; d.v.s. jättevärdelösa. Till (läs: många) andra mp3-spelare finns de "vanliga" sladdarna, sådana som kan användas till i stort sett alla typer av föra-över-grejer-från-en-pryl-till-en-annan. Tackar vet jag dessa! Problemet är ju bara att jag inte har en sådan jävla mp3, jag har en iPod!

I morgon skall jag åka tåg i ca. fyra timmar, båt i ca. tre timmar och dessemellan skall jag vänta på båten i ca. tre timmar. Vilken underbar dag det kommer bli!

Fan vad sur jag är just nu! Jävligt sur! Hoppas verkligen att denna skitsladd dyker upp snart, för jag har verkligen inte råd att köpa en ny. Dessa sladdar är svindyra och måste specialbeställas på nätet, fuck that!

SUUUUUUR!

Jag tänkte bara visa vilken partytopp min lillasyster gav mig i julklapp. Av mig fick hon Skullcandy. Denna kommer helt klart slitas med hälsan! Från H&M.

Snart är det julmiddag/födelsedagsmiddag med Henriks familj och släkt som gäller. Det är på tiden, min mage kurrar och bråkar så det gör ont. Börjar seriöst fundera på om jag kanske åt lite för lite julmat igår hos Cia och Andreas. Var smällmätt där, men brukar man inte vara mätt i flera dagar? Eller kanske rent av veckor? *höhö*

Hörs senare, folks!

Igår vaknade vi upp till en ljuvligt vacker soluppgång. Kanske det var anledningen till att dagen fortlöpte på ett sådant bra sätt. Det är helt klart den bästa julafton jag varit med om sedan jag var yngre. Även fast kameran blev min förra året tillsammans med en bärbar dator, ingenting klår gårdagen and that's just it! Nu skall jag ta en röka och väcka älsklingen, sista rökan snart... Nyårslöftet kommer, förmodar jag, göra jävligt ont i några dagar, veckor, månader... men jag kommer klara det!

Nu är julen firad och jag är förmodligen julens lyckligaste människa. Julen har varit awesome verkligen och på lördag överger jag fastlandet och flyr min väg till Gotland och världens bästa vän. Det känns för mig helt ofattbart att jag faktiskt kommer iväg (tack vare Henrik som köpte båtbiljetter tur och retur till mig i julklapp, och mina föräldrar som lägger ut pengar för tåg)! Har grinat och surat i flera dagar när det uppstått krångel men Henrik har kommit ridande som riddare på vit häst och räddat mig, som han alltid gör. Och glädjen som uppstod är kanske för er helt oförståelig, den går inte ens att beskriva med ord så den är nog till viss del oförståelig även för mig.

Kärleken jag känner för Zandrah och hennes lilla familj är så stor att jag var dag tänker tanken "tänk om jag kunde få ta den där båten från Nynäs idag, och nästkommande dag, och dagen efter det". Det är verkligen någonting jag drömmer om för jämnan. Att vistas på Gotland hos världens bästa och mest underbara vän är litegrann som att fly verkligheten. Där kan jag slappna av, skratta, se dåliga/bra/jättebra filmer och sitta vid datorn utan att känna press och stress. Jag blir heller aldrig uttråkad i detta sällskap.

Jag är så lycklig just nu! För allt! För mina presenter, kvällens gemenskap och kärlek, Gotlandsresan... ALLT! Och tack mor, far, Stefan, Ellinore, Cia och Andreas (och Ebba såklart!) att ni räddade mig mitt i min ekonomiska kris inför min lilla ötripp. Det finns ingenting som kan beskriva min lättnad och tacksamhet till er!

Jag älskar er allihop! ♥

Julklappar 2009:

♥ 1600 kronor (tack! tack! tack!)
♥ Gotlandsresa (tack älskling, you're the best!)
♥ Diadem (bilden, från Henrik, lite Gossip-girl-inspirerat, I love it!)
♥ Datorstol (mamma och pappa)
♥ Mössa (mamma och pappa)
♥ Handduksset (Lennarth och Lena)
♥ Påslakarnset, lakarn (skitläckert! tack Henriks mormor!)
♥ Armband (jättesöta, från Hanna, H's syrra)
♥ Bronzpuder (Lena och Lennarth, awesome!)
♥ Eyeblush (Lennarth och Lena)
♥ Topp (skitläcker, syrran har smak hon, tack sweetie!)

Jag har säkerligen glömt någonting, det gör jag alltid. Men jag är otroligt glad och jäääääääävligt tacksam skall ni veta! Underbart!

Nu skall jag chilla lite tillsammans med min alldeles underbare pojkvän, hörs vidare "i morgon". Kram och godnatt vänner!

Jag har märkt nu när jag jobbar att inga skor jag äger varit tillräckliga för att hålla ute den horribla kylan. Tårna blir snabbt tio små istappar, då blir det som känt rätt svårt att hålla motivationen uppe och fortsätta gå. Därför tog jag och mor tag i saken, kände inte längre för att vara en av alla istappar i vinterkylan. För ett par veckor sedan köpte jag en väldigt varm mössa. Värme/kyla absorberas ju som allra mest genom fötter och huvud. Det var verkligen dags för ett par varma pjuxx. Det fick bli dessa. Ett par äkta skinnstövlar på REAN, 499 kronor. De är riktigt varma och jag lider tammefan av fotsvett nu när jag är ute!

Skönt! Tack mor och far för de otroligt fina stövlarna! Guld värt! ♥

Varför kan man inte få en del av sin lön innan jul? Det vore ju verkligen hur grymt som helst då det är just kring jul och nyår man faktiskt behöver mer pengar. Skall till Gotland den 26:e december och har fan inte ett öre att röra mig med där! Visst, jag får ju mat och husrum helt gratis, men samtidigt hade det kanske varit lite kul att kunna ta en cider och lite skumpa vid tolvslaget på nyår, som alla andra.

Åh, jag tycker att vi kunde ha fått vår lön den 25:e (23:e) december istället för januari. Så kan det vara, så kan det vara. Skall bli skönt när jag väl får lönen, men just nu känns det bara bajs. Moget ordval.

Skriver mer senare, om lite vettigare saker, kanske. Ni får inte mitt ord.

Alltså helt jävla seriöst, jag kommer inte ihåg att ögoninflammation gör så ont! som det gör. Det innebär ju en hel förberedelseprocess innan jag vågar blinka för att sedan öppna ögat igen. Hade helt glömt bort att det känns ungefär som att ha en insekt i ögat konstant. Speciellt ont gör det när jag vistas utomhus i dagsljus = typiskt eftersom jag går ute hela dagarna i och med mitt jobb. Jag kan tänka mig att det sedan blir ännu värre när geggan i ögat börjat reagera på kylan och typ... ja, just det... fryser ihop.

Ibland vill man bara sluta existera.

Jag är inte långt ifrån tårar i skrivande stund. Skickade iväg ett sms till mamma i ren panik då jag har haft ont i ögat i princip hela dagen. Har tänkt "men det är väl bara något litet skit som har fastnat där innanför, det är därför det gör ont, så länge det inte är svullet är det ju okej". Någon timme senare fick jag bittert ångra detta påstående. Nog fan är det svullet allt! Ni kan numera kalla mig ms. Chorizoöga, ungefär den titeln är mig mest berättigad just nu. Mamma tyckte att jag skulle vänta ut inflammationen och låta den läka ut av sig självt och jobba klart de här två dagarna som är kvar innan jul. Jag hoppas innerligt att jag kan klara av det för min och mina arbetskamraters skull.

Några tänkbara scenarion där jag kommer och knackar dörr inom jobbet:

1. "Jaha, är du retard? Sympatianställd kanske?"

2. "Hasse, tjejen som skulle leverera vår chorizo till jul är här!"

3. "Vi har redan haft utbölingar och tiggare här, inte fler nu tack!" *någon slänger ilskt igen dörren rakt i ansiktet på mig och jag går hem med inte bara en ögoninflammation, utan även årets blåtira och bruten näsa*

4. Mina arbetskamrater springer febrilt runt på centralstationen och letar efter mig. Jag står där "hallå, hallå, här är jag!". De stirrar underligt på mig och letar vidare samtidigt som de frågar varandra "vad var det där för underlig typ?"

När jag nu, i denna stund och de två kommande dagarna, tvingas sitta ensam i lägenheten i Linköping vill jag bara grina. Vill hem till Henrik och min familj, vill hem, hem, hem! Vill grina av smärta, men jag vill inte grina ensam och jag vill inte grina p.g.a. att det förmodligen skulle göra så förbövulens ont!

Sicket jävla dilemma! Död åt ögoninflammationen!

En riktig liten busunge, en fin busunge, ett helt år gammal.


Tydligen uppskattades lejonet hon fick av oss i födelsedagspresent. Hon fick även en otroligt jättesöt "pyjamas" (som inte ser ut som en pyjamas utan snarare en klänning med ett par tights) av oss. Vi kunde inte låta bli att köpa den när vi väl stod där. Det skrek Ebba om den! Skall försöka hitta en bild så småningom så ni får se.


"Finn ett fel" sa syrran till mig när hon skickade denna bild till mig över MSN.

Jag: tårtan är för liten?
Syrran: nej, kolla en extra gång lite mer noga!
Jag: HAHAHAHAHA!

Ni kanske ser handavtrycket på den fina lilla rosa tårtan? Jajamänsan, tydligen hade allt gått i ett enda svep där och Ebba hade snabbt försökt roffa åt sig marsipanen! Ser hon inte väldigt ut som "men, det är ju min tårta, varför får jag inte kladda på den? *tänker*" så säg!

Idag fyller alltså min brorsdotter Ebba ett år vilket känns helgalet då det inte var alls länge sedan jag stod och kramade om det nyfödda lilla byltet. Men jag antar att det är så som det sägs, att tiden faktiskt går fort när man har roligt.

Ebba firades alltså av släkt och vänner igår (20/12) men fyller år idag den 21/12. Jag kunde tyvärr inte vara med och fira eftersom jag jobbat idag. Det kändes helt otroligt tråkigt för hon är ju en av de mest betydande personer i mitt liv. Lilla Ebba, så härlig och lätt att älska. Blev så ledsen när jag inte fick delta i firandet, det verkar ha varit helt underbart mysigt. Kul också att Cias släkt var med, dem träffar jag ju inte speciellt ofta så jag hade gärna varit med för den sakens skull också.

Jag får helt enkelt fira lilla Ebba på jul. Vi skall ha vårt eget lilla kalas, jag och busungen.

Älskar dig Ebbis, du är den finaste som finns! ♥ :)

Handling: A Mumbai teen who grew up in the slums, becomes a contestant on the Indian version of "Who Wants To Be A Millionaire?" He is arrested under suspicion of cheating, and while being interrogated, events from his life history are shown which explain why he knows the answers.

Jag har alltid varit lite tveksam till denna film. Anledningen har väl egentligen varit den otroligt löjliga "ja men de snackar ju inte engelska", fastän det finns svensk undertext vill jag ju gärna förstå vad de säger bara genom att lyssna. Av den anledningen har jag inte sett den, men igår hyrde jag och Andreas den. Det visade sig ju rätt snabbt att de faktiskt snackade både engelska och indiska, vilket kändes bra. Längre in i filmen upptäckte jag en önskan om att de faktiskt skulle snacka mer indiska, vilket otroligt vackert språk!

Slumdog millionaire är en väldigt tung berättelse om den indiske tonåringen Jamal och visar, som jag tror i alla fall, på en mycket sanningsenlig bild av den indiska slummen och dess invånare. Innan vi började se filmen sa Andreas: "du måste vara öppensinnad när du ser den här filmen, så försök vara det nu". Och så sant som det var sagt, öppensinnad var ordet. Filmens djuphet ryms inte hos en människa som har halva sinnet öppet och andra delen stängd. Jag försvann rätt snabbt in i filmen och hade en hel del nytta av min u-landkunskapskurs jag tog i gymnasiet. Helt klart den bästa kursen under de tre årens gång enligt mig.

Den här filmen rymmer medkänsla, ödmjukhet, ilska, orättvisa, kvinnoförakt, religionstvister, våld, önskningar, drömmar, sanningar, lögner, envishet och en hel del kärlek. Skulle jag lista mina topp-tre-filmer skulle detta helt klart vara en av dem med alla dess underbara ingredienser.

Glöm inte att öppna upp ert sinne innan ni trycker på play.
Betyg: 5 av 5.

Jag kände mig helt tom när jag av ren slentrian skrev in adressen till Aftonbladet.se nu ikväll. Jag var liksom tvungen att nypa mig i armen för att se om jag var vaken eller inte, om det här var på riktigt. Och det var det. Jag blev så tom, ungefär som en avslagen läsk.

Brittany Murphy har alltid varit en av mina absoluta favoritskådespelerskor och det är med sorg jag skriver dessa rader. Hon blev alltså bara 32 år! Så ung och drabbas av hjärtstillestånd, det känns groteskt och man inser verkligen hur lånad ens tid här i livet är.

Sedan var hon ju den sista tiden innan sin död väldigt, väldigt smal. Jag menar då ätstörningssmal, inte naturligt någonstans. Kan detta vara en bidragande orsak, måtro?

Jag vill inte veta förresten, jag skall minnas Muprhy som den favorit hon var. Den tjejen borrade sig förmodligen in i mångas hjärtan. Åtminstone mitt, och där får hon stanna.

Rest in peace.

The Hangover - kan vara en av årets skönaste filmer. Jag skulle kanske inte påstå att det är årets bästa film, men helt klarts årets jag-vill-skratta-konstant-film. Den är inte dålig någonstans, men kanske lite seg emellanåt. Men vad fan gör det när man tillåts skratta ca. 1½h av 1h och 40min? Den är helt underbar och skrattsalvorna fullständigt dånade i Rosenborgs villa igår när vi hyrt den.

 

Visserligen var det bara jag och Henrik som var vakna, Lelle somnade rätt snart på soffan och Lena gick och lade sig. Så jag och Henrik fick stå för garvet.

Ni måste se denna underbara skapelse!

Get over here! No, not you fat jesus-boy, you prettyboy!

För övrigt är Bradley Cooper (mitten) hetare än någonsin! Vilken karl! Dregglade mig igenom hela filmen tammefan!

Det var en sak som gällde. Inte nu längre. Det gör ont i hela mig av saknad. Det finns en enda människa som kan få mig att känna såhär. Du är alldeles för långt bort och jag går snart i bitar. Nedbrytningen började redan i somras när jag lämnade dig där på den vackra lilla ön och jag bär än idag med mig känslan av vårt hejdå. Jag vill krama dig, jag vill spela Wii med dig eller se en dålig film, jag vill grina tillsammans med dig till Motorhomes musikvideor, du vet den där när de skickar upp den oskyldiga hunden i rymden.

Jag vill vandra kring i Visby centrum och bara vintermysa med dig, så som det skall vara. Så som det är menat att vara; du och jag. Vill besöka er och det nya huset, ramla över din otroligt höga tröskel in till ditt rum och se vita skepnader om nätterna. Men bara med dig!

Jag hoppas att allting ordnar sig, för den här smärtan trodde jag aldrig att saknad kunde orsaka. Du är mitt allt, och vi ska få nyår tillsammans. Så bara är det. ♥

Nu börjar julen visa tydliga tecken på ingång. Utanför ligger snön minst sagt tjock, solen skiner på en blå himmel och det är julfint i husen. Här hemma hos Henrik (bild två) är det minst sagt juligt, bara den klädda granen som fattas.

Mmm, och snart skall jag åka och handla med mami. Jag älskar julen!

Det är så jäkla tråkigt att läsa om alla storbloggare, och mindre bloggare, som har skaffat sig både nyårs- och julklänning. Men JAG DÅ!? Har jag lust att skrika! Jag har inte haft en julklänning sedan vintern 1990-någonting. Vill också ha en röd dröm att stryka omkring med julaftonskvällen eller en svart snygging broderad med paljetter, kanske en liten rosett.

Jag berättar om min lilla dröm för pojken min, och han säger:
"vill du ha en julklänning av mig i julklapp då? Vi kan köpa en om du vill".

Egentligen vill jag ju bara skrika "JAAAAAA!", men samtidigt inte vara precis sådär rättfram. Egentligen vet jag inte om jag vill ha en julklänning eller en faktisk julklapp av honom? Det är ju inte riktigt lika kul att få saker och ting dagen innan jul, eller hur?

Nej, jag vet inte. Vill han absolut köpa en julklänning till mig så får han göra det, då får han säga "nu skall vi dra ner på stan och shoppelishoppa!" (som om det skulle hända, haha), det tänker inte jag göra. Nåväl, han har till på söndag på sig, sedan ses vi inte mer innan julafton.

Let the game begin!

Igår stannade jag hemma från jobbet på grund av någonting som jag trodde var migrän. Det visade sig snarare vara på grund av någon typ av vinterkräksjuka för sådär jävla dålig i kistan har jag inte varit på bra länge. Kallsvettig som få var jag även idag när jag vaknade upp efter ungefär tio timmars sömn. Tio timmars sömn skall tydligen vara en indikator på att allt inte står rätt till, att jag behöver vila.

På söndag skall jag jobba och då är det fanimig tid att bli frisk! Annars skall jag dränka mig själv i snön. JAG VILL JOBBA! Vill vill vill!

Så många svordomar...

Jag känner mig som en enda stor degklump. Gårdagens vandrande mellan hus, lägenheter, bussar, IKEA och köpcentrum har gett mig sprängande huvud- och träningsvärk utan dess like. Tanken på att jag snart skall ge mig ut på fältet igen får mig faktiskt att må rätt dåligt. Det innebär smärta, all over me. Jag vill liksom inte röra mig mer än mellan toalett och dator idag, så känner jag. Men, jag är ju trots allt teamleader och kan inte lämna teamet åt intet. :p

Snön ligger, som om det inte vore nog, tjockare idag än igår. Väldigt mycket tjockare. Men det är väl kul med åtminstone några dagars snö om året, eller? Jag kan slå vad om att denna snö kommer vara putsväck lagom till julafton. Om inte, ja, då är det lite för bra för att vara sant.

Nej, nu får det vara nog med dravvel, orkar inte mer. Skall sätta mig ned och chilla lite med min godispåse och bok. Vi hörs senare.

En tjurig en.

Det här har helt ärligt varit en riktig skitdag för min del, av diverse olika anledningar som jag nog faktiskt inte orkar dra upp här. Dels för att ni förmodligen inte skulle förstå hälften av snacket och sedan därför att det är för er helt ointressant.

Jag har faktiskt köpt två böcker idag, på tal om någonting helt annat, de var så pass billiga att jag helt enkelt inte kunde låta bli. Bland annat fick Magdalena Graafs självbiografi Det ska bli ett sant nöje att döda dig följa med mig hem i väskan. Mamma rekommenderade den varmt efter att ha lyssnat på den i ljudboksversion. Den skall tydligen vara väldigt godtrogen och genuin, vilket gillas. Sedan har jag ju alltid varit en sucker för självbiografier och böcker författade utefter verkliga händelser.

Nej, huvudvärken tar över och jag skall nog faktiskt slänga mig i bingen med en bok. Är helt jävla sjukt trött efter en hel dag i konstant kyla, har säkerligen gått över en mil idag vilket är otroligt mycket för att vara jag.

Blir mer och mer imponerad av mig själv att jag faktiskt klarar av att gå så jäkla mycket varje dag! Det är verkligen att ta sig från noll till hundraåttio i ett en enda växel. Härligt!

Godnatt, det är en dag i morgon också!

Jajamänsan! Loggade in på MSN i morse och min arbetskamrat Andreas påpekar: "fyfan vad det snöar idag!". Stiger upp ur sängen, lägger laptopen lite vid sidan om och stegar fram till fönstret där Henke ligger på en madrass och zzzznarkar för glatta livet. Därefter gläntar jag lite på de igendragna gardinerna. Snö. Snö överallt tammefan! Människor som går med stora, tjocka rockar och pälsmössor halvt neddragna över ögonen.

 

I denna stund vet jag inte om jag skall skratta eller gråta åt de små snöflingorna som faller från skyarna. Jag älskar snö, don't get me wrong! Speciellt underbart är det ju såhär i juletider; men jag skall tillbringa i princip all min tid den här veckan i den bitande vinterkylan. Idag jobbar jag 14-19, tar bussen vid 13 och är förmodligen inte hemma här förrän omkring 20-20.30. Det ger då istället 7-7½ timmes vandring i detta underbara snöoväder.

 

Det är jättemysigt i sisådär en timme, sedan tröttnar man rätt rejält när fötterna blir till isklumpar och händerna oanvändbara. Men vad fan, jag älskar mitt jobb så det jämnar ju ut sig! "De e ba å åk" sa en vis man.

 

Hörs!

Just nu orkar jag inte. Är så jäkla slut efter den
otroligt långa arbetsdagen. Killarna sitter och spelar
sina jävla datorspel här bredvid och jag SPYR snart
av både tristess och sömnighet. De sitter i jävla skype
och ljudet är SKÄRANDE när killarna på andra sidan
micken whinar om hur dåligt det går och hur dåliga
alla andra är förutom de. Jag får fan huvudvärk.

 

Sova kanske, SÅ MAN SLIPPER DEN HÄR SKITEN!
Räknar med att Henrik kommer och skall lägga sig
bredvid mig omkring 05.00. I sin vanliga ordning alltså.

 

Godnatt vänner.

You're sweet sugar baby. Avslappnat, tonsäkert, whiskeyinspirerat och härligt inslag av blues. Calles röst är en gåva sent from above. Hur underbart som helst. Nu när jag tänker efter är jag glad att han inte vann, second place is the new firstplace.


Är det ingen som hör att han sjunger alldeles för mycket falskt? Jag vet inte hur många toner han missar. Det känns, om inte falskt, otroligt krystat och ansträngt.

Erik känns ansträngd, lyssnar man sedan på studioversionen känns och låter han som en liten pojke på typ tretton bast, låten gör sig liksom inte riktigt rättvisa. Den är alldeles för bra för att förstöras på detta vis. That's not cool!

Calle är cool däremot, hade mer än gärna köat till hans singelsläpp. Jag hade gärna köat till vad som helst rörande Calle. Denne brutalt sköna man har fångat mitt hjärta och virat det kring lillfingret, där är den säker i behåll. Denne snygge, underbare, sköna och dirty iögonfallande man... mmmm... Han är liksom mannen personifierad. Fucking awesome!

Estet framför flickidol.
Personlig framför opersonlig.
Crazy framför lame.
Het framför gullig.
Sångröst framför pojkröst.
Dirty framför kramgo'.
Ni fattar grejen.

Vem tycker du sjöng vinnarlåten i Idol 2009 bäst?

PS. Nästa år blir det goda bullar, följer med syrran till Stockholm där hon skall söka till Idol år 2010. Kul va? Hon har inte riktigt vågat innan, men nu får ni pusha henne lite, för vi vet alla att hon vill: http://karolinairenes.blogspot.com. http://myspace.com/karolinairene, här hittar ni egenskrivna och egeninspelade låtar (helt ok kvalitet, men dem gör inte direkt hennes röst rättvisa). Blott 17 år och så duktig, lillsyrran, jag är imponerad. DS.

Jag gick upp väldigt tidigt idag och är väldigt jävla trött. Vill inte ens tänka på påsarna jag måste ha under ögonen. Hemska tanke. Kul att vara försäljare med två sopsäckar under globerna. Är trotsig och dricker coca-cola klockan 09.00 en måndagsmorgon.

Nu måste jag kolla tågtider och priser. Billigt är bra, men är det någonsin billigt då? Nej. Det är billigare att ta tåget till Stockholm än till Linköping. Rätt lustigt tycker jag...

Hörs senare!

Idag är jag rätt sur. Varför vet jag inte. Kanske det beror på huvudvärk eller vetskapen om att jag måste pendla i morgon igen. Innan jag började åka såhär mycket tåg sa jag "ja, men åka tåg är ju kul, det kommer jag fixa!". Nu står det tydligt att man inte skall ropa hej för tidigt. Jag blir trött bara jag ser ett tåg! Trött, trött, trött!

Jag längtar verkligen efter att faktiskt få flytta in i lägenheten vi tillbringar hela veckorna i just nu. Skitschyst av killarna att låta oss bo där måndag-fredag, men lite tråkigt är det faktiskt att inte ha något eget rum, ingenstans att fly när man vill ha lite lugn och ro. Bara vara ensam.

Flyttar in gör vi först i slutet av januari/början av februari. Det känns långt borta fastän det egentligen inte är det.

Vi får se om Henke orkar med mig idag efter det att han slutat sin praktik. Ja, han praktiserar a.k.a. slavarbetar på självaste luciadagen, på Inferno. Jag har varit starkt emot hans praktik hela tiden. Först praktiserade han i en månad, sedan skrev han in sig för praktik i två månader till. Blev så jävla sur! Det enda han gör är att sitta och vakta diverse dörrar så småbarnen inte går ut och röker vid fel dörr (Inferno är en fritidsgård där det inte finns några ungdomar).

Kul.
Sur.

... är en rätt irriterande grej med livet. I alla fall med mitt liv.
Det finns så jäkla mycket man vill ha råd med, men ack så litet det finns som man faktiskt har råd med. Just nu sitter och jag försöker drömma mig in i en värld där jag faktiskt får det enda jag egentligen skulle vilja ha: en dator.

Jag skall spara. Ojoj, vad jag skall spara! Antingen spara eller ta det på delbetalning (173kr/månad för dator och skärm, riktigt bra grejer!).

Ångest.

Är det någon som vill följa med till Borlänge (Peace and Love) i sommar?
Zandrah, du och jag skulle ju ha tokkul. Vara fulla, tappa enkronor på bajamajorna och krascha tält. Snälla, snälla, snälla följ med mig? Jag önskar mig dig som sällskap till P&L i julklapp. Fair deal?

Klicka HÄR, så förstår ni varför jag vill dit.

Han vann nog inte bara mitt hjärta, han vann nog många andras också. Kärlek. Rysningar. Magi. Personlighet. Allt.

För övrigt är detta helt klart den bästa vinnarlåten i Idol.

När Idol började tycker jag mig minnas att jag sa till Zandrah "Erik kommer ta hem hela skiten, jag lovar dig" och så blev det. Då var jag glad, Erik var ju så jäkla bra. Men nej, han är inte alls speciellt bra. En ointressant person med gudomlig röst. Ett för mig relativt tomt skal, en liten fläck på världskartan, samma tradiga genre varje fredag med samma gamla vanliga röst.

Jag röstade åtta gånger på Calle ikväll. Åtta jävla gånger! Inte ens det hjälpte. På Aftonbladet var det 50/50 bland de två finalisterna. Och visst väcktes en liten gnista hopp, samtidigt som jag intalade mig själv att Erik skulle stå som vinnare ikväll. På så vis skulle jag inte bli lika förvånad och nedstämd över beskedet. Jag blev inte förvånad, men besviken får väl lite grann symbolisera kvällen.

Calle var bäst ikväll. Ingen tvekan om saken. Han är även den av alla deltagare som gått från noll till tio. I början stod han och sjöng till sina fötter, det är svårt att tänka sig när man ser honom sjunga till svenska folket idag. Han klarade sig till finalen, till en andra plats, fastän han tidigare inte har fått några stående ovationer från juryn. Han har heller inte behövt någon favorisering från deras håll vilket Erik levt på genom hela säsongen, detta är ett tydligt faktum. Detta märktes speciellt i semin när Tove åkte ut.

Ser man tillbaks rent historiskt gällande Idol tyder det sig trots allt som så att tvåan är den som når framgång (Agnes är i och för sig ett undantag), men se på Erik Segerstedt, Amanda Jensen och Darin som tagit sig otroligt långt. Syns Marie Picasso, Markus Fagervall och Daniel Lindström idag? Knappast.

Calle är värd andraplatsen. En sann artist och estet ända in i ryggmärgen. Har han utvecklats så pass under denna korta tid, förstå då vilken enorm kapacitet och talang han besitter.

Nej, Erik är mainstream. Calle har rösten, framträdandet och hjärtat. Vilket slår högst i ert register? Jag har i alla fall slagit mitt slag.

http://www.expressen.se/1.1674539?err=Tack%20för%20din%20kommentar!#comments
Det blev en jäkla diskussion, precis så som det skall vara. Märker tydligt att mååånga tycker som jag. Härligt!

"Bäste 3kund,
Ditt paket är nu skickat ifrån oss och det kommer levereras inom 2 arbetsdagar till ditt närmaste postkontor."

Yes, jag blev godkänd i kreditkollen och snart får jag hem mobil, abbonemang och ett par WESC Bongo hörlurar (se bild). När jag tecknade abbonemanget fick jag välja mellan tre olika julklappar; c-Jays hörlurar (värde: ca. 678:-), WeSC Bongo (värde: ca. 632:-) och Xqisit MB-9 högtalare (värde: ca. 180:-).

WeSC valde jag såklart, har alltid varit avundsjuk på de som går runt med sådana. De är så otroligt läckra, och snart är de mina! Tycker dock att färgen hade kunnat vara lite roligare; hur kul är vitt?

Men jag är glad som en lärka. Skall duscha nu, sedan packas det ihop här igen för att åka till skogigare trakter och umgås med Ebbis, Cia och Andreas. Mys på hög nivå!

Duschen nu!
Och glöm för fan inte att rösta på Calle ikväll. Idag står skinnisen som tvåa och den riktiga karln som etta. Forever and ever, Calle.

Man kan inte få ha kakan kvar och samtidigt äta den.
Och silvriga mobiler är fruktansvärt fula att se på, utrota!

Idag (eller egentligen igår) gick jag in på tre.se för att se om de hade några schysta mobiler till ett bra abonnemangspris att erbjuda. Först var jag otroligt sugen på att teckna abonnemang till en iPhone (8GB) men kom snart på mig själv med att avstå på grund av rädslan. Man binder inte upp sig i 24 månader så pass dyrt (398 spänn i månaden) när man inte har några visioner gällande framtiden. Jag menar, jag kanske inte alls har jobb om 24 månader, och hur skulle jag då kunna betala ett sådant dyrt abonnemang?

Nej, det var bara att avstå med klokhet. Istället tecknade jag ett abonnemang för 199 kronor i månaden, får då 100 kronor att ringa för varje månad + 3000 fria internationella SMS. Sedan var jag så pass smart att jag tecknade ett abonnemang bundet till en mobiltelefon, av ekonomiska skäl. Telefonen kostade mig ingenting, så det är ju fair deal rakt igenom. Jag valde till slut, efter mycket om och men blandat med ångest, Sony Ericsson T715.

Den är otroligt snygg och känns stilren. Det fanns tre färger att välja mellan: rosa, silver och grå. Jag valde den grå, även fast jag kanske egentligen hade velat ha den rosa. Men efter kommentaren: "men rosa är ju så tjejigt" från farsan tänkte jag efter lite och kom fram till att den grå är mer neutral. Jag är tjej, men jag är inte en tjejig tjej, så han har nog rätt i den frågan. Har kollat en hel del recensioner på internet, både skriftliga och i videoformat. De flesta verkar nöjda och tydligen skall detta vara en otroligt enkel och kvalitetsmässigt bra mobil. Ser verkligen fram emot att få göra min egen bedömning.

Nu skall de på tre.se göra en kreditkontroll, vet faktiskt inte helt säkert vad det betyder, mer än att de ser efter om man innehar någon typ av anmärkning hos kronofogden eller liknande. Kollar de ens konto o.s.v. också? Det har de väl ändå inte rätt att göra?

Nåväl, om det nu går igenom blir Henke en mobil rikare. Han får nämligen min gamla som fortfarande är fräsch sedan dess att jag köpte den, ca två år sedan nu. Fin julklapp va? En begagnad mobil, men den är som ny. Fast bättre, eftersom den är min!

Godnatt vänner, det är en dag i morgon också.
Får träffa min lilla älskling då, Ebbis. Lilla fina unge! Faster loves you. ♥

Är det någon som återigen har hackat Blondinbellas domän eller är det bara mitt internet som krånglar? Om det är så att någon har hackat sig in på hennes blogg, är det fan sorgligt. Förstår inte hur man ens kan få för sig att göra någonting sådant. Vad tjänar man på det? Bloggen ligger ju hur som helst uppe inom några timmar/dygn igen.

Sorgliga människor, er uppväxt kan inte ha varit lätt inte!

Sitter och konverserar lite på MSN just nu med Andersson och Sär. Sär saknar oss här hemma och vi saknar henne. När man snackar med gamla klassisar (läs: mycket goda vänner) som man inte träffar så jäkla ofta, slås man av hur värdefull tiden under gymnasiet egentligen var. Jag tror att jag har skaffat mig vänner för livet, de är så fina och genuina.

Alla fina och helgalna fester, alla personligheter och allt knas - hur kan man inte sakna det?
Jag saknar det så otroligt mycket att jag ibland faller in i någon typ av deppigt grå och tråkig dimma där alla fina minnen gör sig påminda och förvandlas till saknad. En saknad som inte liknar någon annan. En obegriplig känsla.

Ni är så fina och hade det inte varit för er hade jag aldrig pallat. Aldrig stått där med er på vagnen och gapat ut all lättnad och kärlek. Aldrig. Ni var de som fick mig att orka, och för det är jag evigt tacksam.

Tack för att ni finns ♥
Speciellt ägnat vårt lilla gäng, ni vet vilka ni är.


Varning: bilden kan innehålla spår av onyktert tillståntd åt höger.

Just nu skulle jag nog kunna lägga mig ned i en säng, däcka och sova några år därefter. Kom hem till lägenheten efter en riktigt, riktigt jobbig dag. Stressade som ett fån i morse för att hinna till buss, tåg, sjukhus, tåg och x antal bussresor till. Fast detta är väl egentligen inte det värsta, men kombinerat med riktig jävla ihärdig, uttömmande tjejvärk/feber/frossa och smärta i armen efter p-stavsimplantat blir det lätt en enda lerpöl av allt.

Men vad fasen, i morgon är det bara att gå upp igen och försöka glömma den här förbaskade dagen. Antagligen mår jag inte bättre i morgon än vad jag har gjort idag, men jag kanske kan tänka "ja, värre än såhär kan det ju ändå inte bli, lika bra att bita ihop". Eller?

Jag hoppas att jag vaknar med ett leende på läpparna.

Håll tummarna ni också. ♥
Nu skall jag ringa mami!

Såhär taskigt har en morgon nog aldrig känts förut för min del. Har vridit mig i enorma menssmärtor hela natten samtidigt som Henrik har snarkat som om där inte fanns någon morgondag. Nu är jag uppe och skall snart bege mig till bussen för att ta mig in till resecentrum och tåget.

Det här är inget roligt alls och jag överväger starkt att ringa till sjukhuset och grina lite, se om vi kanske kan skjuta upp den där förbaskade tiden till någon annan dag. Men nej, det går nog inte. Det är så himla noga vid dessa speciella tillfällen.

Palla. Jag mår skit.

Har nu suttit här ca. tjugo minuter och fixat lite med bloggen. Slängde in en ny header som inte känns så mörk och tråkig, den är mig personifierad i fyra skepnader. Hur man beskriver dessa skepnader vet jag faktiskt inte, men jag tycker att var och en av bilderna speglar olika känslor. Vilka fyra känslor skulle ni säga att dessa speglar? En liten kul grej sådär att ta upp bara.

Nu är det faktiskt dags för mig att säga hej till sängen. Morgondagen kommer inte bli någon lätt dag att fighta. Upp vid 08.00, åka från Ryd runt 09.00 till Linköpings resecentrum, ta tåget hem till Katrineholm omkring 10.05, anlända till Katrineholm vid 10.57, åka hem och kissa i ett rör (höhö, äckligt), åka till sjukhuset för hemlig kontroll vid 11.30, ned till stationen igen och köpa tågbiljett, hem och (förhoppningsvis sova lite), ta tåget till Linköping vid 14.00, ta bussen från resecentrum i Linköping till Malmslätt, jobba från 15.00-20.00, ta bussen efter arbetspasset in till resecentrum, ta bussen från resecentrum till Ryd, gå hem till lägenheten. Där emellan skall jag hinna käka, fylla på mobil och busskort. Suck. Slutord: däcka.

Jo, jag skulle ha sovit för några timmar sedan, GODNATT!

Jag har sett på senaste tid att många ensamstående mammor, utan jobb o.s.v., startar fonder/insamlingar för att klara sig ekonomiskt. Nu har jag det lite knapert här i Linköping, ingen lön, lever just nu på mamma och pappa. Har precis fått mens och har inga bindor, skulle verkligen vilja att ni skänker lite pengar till mig så jag har råd med detta. Annars kan detta bli en sann, röd vecka för min del.

Och come on, ni kan omöjligt villa mig så illa.

Varning: Kan innehålla spår av sarkasm.

En sak är säker: jag är halvdöd, om inte helt död. Tur är det i alla fall att vi canvasförsäljare på GodEl har femtimmarsdagar istället för åttatimmarsdagar. Det är faktiskt inte helt och hållet enkelt att orka hålla skenet uppe efter en dag i kylan. Men jag klagar inte, har faktiskt riktigt kul när jag väl är ute, det är när jag kommer hem som jag surnar till lite. När man liksom börjar slappna av och släppa prestationstänket, det är då Henke får ta smällen, haha.




Idag har jag gått tillsammans med mina två nya kollegor som stöd. Jag är inte direkt erfaren själv, men fick hjälpa till med en del grejer i alla fall, presentera lite och svara på frågor. Själv fick jag ingenting sålt eftersom jag hellre såg att de försökte, men jag lyckades i alla fall prestera i och med att hjälpa de andra två. Riktigt roligt!

Jag har tre stycken underbara kollegor i teamet, de är hur bra som helst verkligen! Det roliga är hur olika vi är när vi säljer. Vi innehar verkligen en varsin typ av säljteknik/presentationsteknik vilket är superbra! På så vis kan vi lära av varandra, ta delar och sätta ihop dem till en komplett fungerande teknik. Idag har jag granskat de två nya och de är helduktiga. Är verkligen imponerad.

Så ja, jag trivs väldigt bra på jobbet!

Nu skall jag käka lite Kinder Maxi, ta en röka och vänta på käk. Om jag inte har hunnit somna innan dess, förstås. Först nu har jag fattat vad ordet "fritid" betyder, skönt. Tecken på rutin och tacksamhet kanske.

Jag ville bara påpeka att min datorstol är otroligt skön. Just nu känns den till och med ergonomisk. I alla fall om man jämför med de stolar jag använt innan (läs: köksstolar). Idag har jag suttit ett bra tag vid datorn och spelat WOW och vanligtvis brukar både röv, rygg och axlar värka, men inte ikväll.

Nu tänker jag spela en stund till, sedan blir det hopp i bingen (troligt...). Puss och godnatt!

Fick en tidig julklapp av mamma och pappa idag, ett litet smygköp till Linköpingsflytten. Bästa klappisen there is! En datorstol för 300 kronor på Jysk. Är inte det ett fynd på rean så säg. Sedan att den är otroligt skön och ser bra ut vid skrivbordet ger ju några extra stjärnor i kanten.

Ikväll skall det nördas. Datorstolen skall få smaka rumpa och nysa tåsvett, jag har döpt den till Sniffis.

Om ni inte har någon datorstol, om ni sitter hemma och säckar på typ en köksstol, då tycker jag faktiskt att ni kan offra 300 kronor (om ni har de pengarna d.v.s., jag fick ju av morsan och farsan) och köpa denna goding. En riktigt skön stol med härligt gung, snurr och rull. Mums!

För övrigt är jag otroligt förbannad över att Erik gick till Idol igår och inte Tove. Calle var och är det självklara valet för mig. Han har utvecklats mest av alla och är en riktigt härlig entertainer. Juryn snackade om att han inte borde starta en dansskola, men vadå, hans moves är ju helt klart råheta.

Fan, jag börjar nog förälska mig lite i Calleman. Men den där jävla Erik, fan vad han saknar karisma! Fan fan fan!

Nej, Calle och Tove skulle ha varit i final. De bästa och mest estetiska deltagarna i Idol någonsin.

Och ja, jag grinade nästan igår när Jihde ropade upp Calle som första man till final. Av glädje, men också mycket på grund av chocken som nådde mig i den stunden. Var inte det jävligt otippat? Han fick flest röster av alla de tre! Ingen i vår TV-soffa trodde våra öron.

GO GO GO CALLE!

Idag är jag hemma från jobbet vilket känns skit. Har haft feber hela natten. Frossat under min filt, frusit samtidigt som jag har svettats. Det är en rätt otrevlig känsla. Febern har hållt i sig även under dagen, men utöver febern känner jag mig klar i skallen.

Jag har egentligen ingen som helst lust att skriva. Ingenting viktigt att berätta heller. Jag är trött, sjuk och less. Om ni kikar in lite senare i bloggen kanske någonting "vettigt" kan förekomma, annars får jag varna för spår av nötter och snor.

Puss!

Jag, Henke och Jonas snackar om inflyttningen till lägenheten (gällande rummet vi kommer få):

Henke: Alltså, det är ju helt perfekt att ha en dörr in till köket. Då kan man smyga upp och göra nattmackor! Det kan man ju inte göra hemma!

Okej. Då vet vi vem som kommer få ta hand om det viktiga när vi flyttar in, medan Henke går upp på natten bara för att få smyga igenom dörren från vårt rum in till köket.

Way to go, darling!

Idag är jag stolt. Sålde mitt första avtal alldeles ensam idag. Igår gick jag tillsammans med två av mina arbetskamrater för att lära mig lite och inta kunskap, idag fixade jag det själv. Det kändes helcoolt.

Nu ser jag fram emot att få chilla hela kvällen i värmen efter x antal timmar ute i kylan på vandrandes fot. Skönt! Jag ser verkligen min fritid som lyx just nu.

Så ikväll skall jag dricka cola, äta mörk choklad och endast ta det lugnt.

För övrigt är jag helt jävla sjukt mätt efter vesuvion jag just proppade i mig. Den var mastig!

Övertrött.



Ikväll har jag kommit på att "småfjärt" är ett förbannad roligt ord. Det lät ungefär såhär förut:

Henke: Frida, du är rapig och jag är fisig.
Jonas: Ja, men det är helt okej! Alla är lite småfjärtiga ibland! *skitglad*

Då trodde jag mitt sista andetag var kommet. Helsike vad jag garvade! När jag garvar sådär mycket som jag gjorde då, ni vet så pass att man nästan tappar andan efter cirkus tio minuter, då börjar jag nöffa eftersom luften bara kommer in genom näsan och inte munnen. Detta resulterade i två smeknamn: Nöffarn' och Nasse. No swineflue needed för att vara gris, rätt lindrigt.

Ett gott skratt förlänger livet sägs det, jag tror snarare ett sådant gott skratt skulle kunna bli min död. Det värsta är att när jag nöffar så som jag gjorde, ja, då garvar jag ännu mer bara för att de andra garvar åt mig. Vilken invecklad och svår grej.

Tänk om man kunde vaccinera sig mot nöffskratt, det vore helt underbart för min del.

Jag är övertrött ikväll. Som om det inte märks.

Årets roligaste och absolut fulaste ord (announced by Jonas the heavyhitter): SMÅFJÄRTIG.

Smaka på ordet själva, småfjärtig. Uttala det en enda gång och du är hooked. Nu måste jag sova innan de där lustiga grisljuden kommer tillbaks. Det vore ju förargligt.